Mattias Svensson är ledarskribent på Svenska Dagbladet. Han anser att det vore befängt om butiker inte fick sälja storpack eller ge mängdrabatt.
Tiden mellan september och december är något av en högsäsong för det icke-hållbara ätandet: smörgåsbordet. Eller, i modern tid kallat: Buffén med stort B. Företag tar med sina (mer eller mindre motvilliga) anställda på kick off eller konferens, och lagom till att man återvänder till skrivbordet börjar herrgårdar och slott, restauranger och eventlokaler duka upp årets julbord. Det kommersiella julbordet är en hundra år gammal tradition, sprungen ur det glada 20-talet, men blev populärt hos gemene svensk för ungefär 50 år sedan. Sedan dess har buffévurmen vuxit till närmast obehagliga proportioner. Det är påskbuffé, lunchbuffé, thaibuffé, pizzabuffé, salladsbuffé.
Allra mest fixerade verkar vi vara vid frukostbuffén. Förra året gjordes en undersökning av en stor resebyrå som visade att fyra av tio svenskar tycker att det viktigaste när de väljer hotell är att frukostbuffén ingår i priset. Hur den frågan är formulerad går i och för sig att diskutera – svaren kanske skulle ha blivit färre, eller fler, om man frågat om “frukosten” istället för om “frukostbuffén”. Oavsett, så bryr sig svenskar uppenbart jättemycket om bufféer.
I Svenska Dagbladet (4/10) tar ledarskribenten Mattias Svensson upp det befängda i att en forskargrupp föreslår att svenska matbutiker ska förbjuda två-för-en-erbjudanden i matbutiker eftersom det gör att kunden kommer hem från butiken med mer mat än vad som kommer ätas upp (DN 27/9). Storebrorsfasoner som liknar forskarnas har sedan ett par år tillbaka dock redan börjat användas – av företagen själva. Inte av matbutikerna, däremot av hotell.
Tyvärr är hotellkedjorna livrädda för att skrämma bort gäster genom vad som skulle kunna betraktas som snålt tilltagna frukostar. Istället har man börjat sätta upp små skyltar med texter som lägger över ansvaret på gästen med uppmaningar om att de ska hjälpa till att minska svinnet från buffén; “ta inte mer än du orkar äta”, “hjälp oss att rädda maten!”. De säljer rester från frukostbuffén via nätet, och redovisar stolt hur de arbetar för att slänga mindre mat. Hotellens marknadsavdelningar ska givetvis få en klapp på axeln för att de försöker skapa en illusion av att man tänker på hållbar livsmedelshantering, men att tänka är inte detsamma som att genomföra.
Johanna Schreiber är skribent på Liberala nyhetsbyrån
Motviljan mot att slänga mat är närmast genetisk hos svenskarna och skildras ofta i litteraturen där barn tvingas plåga i sig obehagligheter som gröt, pölsa, eller ärtsoppa. Men vid just bufféer råder en annan slags lag, där reptilhjärnan kickar in.
Enligt företaget Generation Waste, vars affärsidé är att utbilda restauranger och hotell i hur de kan minska matsvinn, är bufféerna de absolut största bovarna i matslöseriet. Och då handlar det inte om hotell- och restauranggästernas överlastade tallrikar, utan om mängden mat som slängs när buffén dukas bort. Hotellgästerna har givetvis ett ansvar att inte uppföra sig som Sunes svullande pappa Rudolf vid buffébordet, men det är knappast deras fel att fem kilo bacon och sju liter äggröra ligger och kallnar i kantinerna innan det hälls ut i soppåsen.