Häromdagen kom beskedet om att Justitieombudsmannen, JO, inleder en granskning av hur Åklagarmyndigheten i Sundsvall hanterat den så kallade Swishlistan. Det är ett klokt beslut. Det sättet uppgifter kopplade till individer som inte är misstänkta eller anklagade för något brott spridits för vinden är fullständigt oacceptabelt.
Det var i somras när förundersökningen i ett fall gällande en 28-åring som misstänktes för grovt narkotikabrott offentliggjordes, som Swishlistan fick vingar. Målet har kopplingar till det pågående gängkriget mellan de två kriminella sammanslutningarna Dalennätverket och Foxtrotnätverket.
Bland dokumenten som ingick i polis- och åklagares undersökning inför åtalet mot mannen fanns en lista på namn på alla som swishat pengar till honom. Omaskerad släpptes denna till allmänheten med konsekvensen att alla som någon gång swishat 28-åringen hängdes ut som knarkare och i princip understödjare av mord, skjutningar och kaos.
Listan som innehåller långt över tusen transaktioner, några på enstaka hundringar och andra på betydligt större belopp, många flera år gamla, hamnade på olika nätforum, hos arbetsgivare och uppgifterna om dess existens blev en stor nyhet. För en del av de vars namn fanns med på listan blev konsekvenserna stora. De förlorade sitt arbete, vänner och anseende. En narkotikasamordnare på Sundsvalls kommun gick dessutom ut i media och uppmanade allmänheten att kontakta de personer de kände på listan och ställa dem mot väggen.
I september upprepades förfarandet när åklagare i Borås fattade ett liknande beslut i ett fall gällande grov narkotikasmuggling. Då hängdes runt 100 Sjuhäradsbor ut som narkotikaköpare.
Att människor som myndigheterna faktiskt inte har en aning om ifall de har begått brott, straffas genom att Åklagarmyndigheten publicerar offentliga skampålar, är rakt emot det allmänna rättsmedvetandet. Det är helt enkelt inte rimligt att det går till så. Människor ska inte riskera att anklagas för att köpa droger för att de swishat en person som kanske är deras vän eller familjemedlem, ovetandes om att denne smugglat eller sålt knark. Är det så att polisen har bevis för att människor köpt narkotika är det en sak, då bör även de åtalas. Men i annat fall bör namn och nummer till de som varit i kontakt med den åtalade maskeras i förundersökningsprotokollet.
Tyvärr verkar inte åklagarna hålla med. Lagmannen Niklas Lind i Sundsvall menar att det var ett helt okomplicerat beslut att inte sekretessbelägga namnen på de som swishat den åtalade, trots att det inte är ovanligt att känsliga detaljer om människors privatliv, hälsa eller ekonomi i förundersökningsprotokoll skyddas från allmänhetens insyn (ST 2/9).
Nu ska JO Per Lennerbrant undersöka vilka överväganden som åklagaren i Sundsvall gjorde och om grundläggande fri- och rättigheter respekterades. Förhoppningsvis sätter JO sedan ned foten. Offentlig uthängning trots att brott inte utretts eller bevisats finns inte i lagboken och polis och åklagares frustration över att inte kunna gå till botten med varje narkotikaköp får inte leda till att oskyldiga får sina liv förstörda.
Att bekämpa narkotikabrott och gängkriminalitet är viktigt. Men det betyder inte att enskildas rättssäkerhet ska kunna ignoreras hur som helst. Vi lever inte på medeltiden.