Svinens framfart måste bromsas

De ekonomiska effekterna är stora. Enbart vildsvinen förstör grödor för över en miljard kronor om året.

Ledare 30 september 2020 07:00
Detta är en ledare. Norran är partipolitiskt obunden med beteckningen frisinnad.

Viltskadorna är en ödesfråga för svenska bönder och skogsägare.

Det menar Lantbrukarnas Riksförbund (LRF) i en ny rapport.

Och det är lätt att förstå vad de menar.

De ekonomiska effekterna är mycket stora för ett redan pressat jordbruk. Enbart vildsvinen förstör grödor för över en miljard kronor om året. Betesskadorna i skogen uppgår till tolv. Viltolyckor i trafiken till fem.

Ändå är de belagda ekonomiska kostnaderna bara toppen på isberget.

De samhällsekonomiska och miljömässiga effekterna av att bönder lägger ner verksamheten, eller anpassar valet av grödor efter viltet i stället för att göra det utifrån lämplig växtföljd, eller den lokala miljön, är svåröverskådliga men betydande.

Problemet kräver en flora av lösningar. Det mesta av det som LRF föreslår är lätt att ställa sig bakom.

De förenklade regler för försäljning av vildsvinskött som Livsmedelsverket tagit fram är bra, men tar för lång tid att implementera och kan utökas mer. Skottpengar på och förbud mot utfodring av vildsvin är enkla åtgärder att införa och pröva effekten av. Man kan även tillåta drönare vid jakt på vildsvin i tät vegetation.

Det är också rimligt att se över jaktlagen, som är utdaterad på många sätt.

Men det framstår som lite märkligt att LRF i sammanhanget riktar udden mot jägarkåren, och antyder att denna borde få ett ökat ansvar eller ökade kostnader för skadorna som viltet orsakar.

Man kan inte tvinga folk att jaga. Och även om utvecklingen vänt uppåt senaste året är den långsiktiga trenden att antalet jägare minskar. Det lär knappast hjälpa situationen om jakt ska förknippas med ännu högre kostnader eller förpliktelser.

Det är sant att jägarkåren i många fall driver på för ökad vilttillgång, och att detta till viss del får negativa effekter. Men till sist är det markägarna som beslutar om jakträtten, och som därmed kan reglera tillgången på vilt.

Lösningen är, som LRF till stor del är inne på, att uppmuntra och förenkla ökad jakt, och att försöka bygga på de gemensamma intressena.

Viltköttet är till sin natur både miljövänligt och klimatsmart. Om fler svenskar kan lockas att köpa det, och om fler skolor och andra offentliga inrättningar kan servera det, kan efterfrågan drivas upp, och viltskadorna begränsas.

Det kan bli en god affär för såväl jägare och bönder som för det övriga samhället.


Ämnen du kan följa