Tidöavtalet, det som reglerar vad Ulf Kristerssons minoritetsregering får och inte får göra i förhållande till Sverigedemokraternas önskemål, har en särskild skrivning om hyfs och vett i det offentliga umgänget partierna emellan. 

Bara det faktum att en sådan bestämmelse finns är häpnadsväckande. Än mer häpnadsväckande är dock frågan hur umgänget i sociala medier mellan delar av regeringen och företrädare för dess stödparti SD hade varit utan den paragrafen. För Tidöavtalets skriving på sidan 3 om att samarbetspartierna ska bidra ”till ett gott samarbetsklimat genom att uppträda med värdighet och tala respektfullt om varandras centrala företrädare” verkar behövas.

I ett inlägg under söndagen på X, det sociala mediet som tidigare hette Twitter, från en SD-politiker i Göteborg kallades statsminister Ulf Kristersson och utrikesminister Tobias Billström (båda M) för ”pseudointellektuella ynkryggar”. Inlägget delades därefter vidare av SD-toppen Richard Jomshof.

Det aktuella inlägget handlade om en dansk kvinna som rev sönder en koran och Jomshof delade det i sitt flöde med tillägget ”En ’islamofobisk’ handling eller ett fullt legitimt uttryckssätt? Jag vet i varje fall var jag står i frågan.” I originalinlägget som Jomshof delade skrev författaren att ”nu vill jag se Billström, Kristersson, Bildt och alla andra pseudointellektuella ynkryggar fördöma henne”.

Efter en tidigare incident på sociala medier kring de i utlandet uppmärksammade koranbränningarna har statsminister Kristersson sagt att ”alla i Sverige inklusive Richard Jomshof” borde tänka på hur de uttrycker sig om koranaktionerna. Uttalandet från Kristersson kom sedan både Jomshof och hans partikamrat, förre talmannen Björn Söder, uttalat sig nedvärderande om respektive islam och om homosexuella.
När arbetsmarknads- och integrationsminister Johan Pehrson förra hösten kallade Tidöavtalet för en ”brun sörja” krävde – och fick – ledande företrädare för SD under hänvisning till Tidöavtalet en ursäkt från den liberale ministern.

Riksdagsledamoten Jomshof är ledamot av SD:s styrelse, före detta partisekreterare och nu ordförande i justitieutskottet. Det är alltså inte fråga om ett av alla de enstaka rötägg från lägre ner i partihierarkin som SD:s partiledning med jämna mellanrum rycker ut för att utesluta ur partiet när de slunkit på tangenterna på sociala medier. Det är således inte helt uteslutet att beslutet att dela inlägget var noggrant övervägt och inget plötsligt infall.

SD är märkbart frustrerat över turerna kring Sveriges starka yttrandefrihetslagar i förhållande till vår Natoansökan och de uppmärksammade koranbränningarna. Blotta tanken på att den moderatledda regeringen skulle vika ner sig för en muslimsk diktator som Turkiets Erdoğan är sannolikt ett mycket beskt piller att svälja för SD.

Jomshofs delning av partikamratens tweet kan därför vara en väl avvägd provokation för att se hur långt SD kan pressa statsministern innan han tvingas sätta ner foten.

Eller så är den enkla förklaringen att SD och Richard Jomshof inte trivs i rollen som regeringsunderlag och kanske längtar tillbaka till tiden i opposition då han både kunde – och sade – precis vad som föll honom in.