EU är på väg att bli en tvångströja för Sverige. Det hävdar Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson i en debattartikel i Aftonbladet (2/5). Trots att partiet slutat förespråka ett utträde kvarstår uppenbarligen en grundmurad skepsis.
Sverigedemokraterna anser att unionen håller på att utvecklas åt fel håll, att den är ett hot mot svenskt självbestämmande och ett demokratiskt problem. Fortsätter utvecklingen kommer våra allmänna val i Sverige sakna betydelse, varnar Åkesson.
Det är en anmärkningsvärd alarmism. Även om partiet inte längre säger sig vilja lämna unionen, är argumentationen ensidigt negativ och bottnar i de avgörande argumenten i den debatt som ledde till att Storbritannien lämnade EU: migrationspolitik och gränskontroll. Det är ingen slump att Åkesson lägger stort fokus på att Sverige riskerar att förlora kontroll över vilka som får leva inom landets gränser – migrationen är det sverigedemokratiska partiets livsluft. Skillnaden mellan skepsis och regelrätt motstånd är i det här fallet svår att förstå.
Liberala och EU-vänliga krafter måste bemöta den typen av argument, därför var det för väl att SD i princip omedelbart fick svar på tal från både L och M. Det är också värt att påminna om att stödet för EU är starkt hos det svenska folket. I fjol uppmättes ett rekordhögt stöd i SCB:s stora vårundersökning där 63,8 procent sa sig vara för medlemskapet, och rekordlågt motstånd på 11,8 procent. SD rider inte in på en manege som är krattad för Swexit-debatt.
Visst finns det ett behov av att diskutera vad EU ska göra och inte. Men överlag överväger fördelarna med att vara med. Det märks konkret i svenska medborgares liv – för alla semesterfirare som smidigt kan resa inom unionens gränser med bara ett nationellt id-kort, eller studenter som kan plugga utomlands tack vare Erasmus. Det är också värdefullt att Sverige kan samarbeta med länder i vårt närområde i frågor som rör handel, klimat eller brottsbekämpning vilka är för stora för att lösa på egen hand.
Att vi ger bort en liten del av vår autonomi får vi igen, eftersom EU inte bara är något utifrån som drabbar Sverige – utan en union där vi valt att ingå i och därför ges chans att påverka. Linjen Åkesson förespråkar, att vi ska "använda EU för vår egen vinning" riskerar bidra negativt till samarbetsandan, och därför minska vår förmåga att bidra att utvecklingen för hela Europa går i rätt riktning. För samarbete innebär att ge och ta, och ingen gillar den som bara sätter sig på tvären.
