Motvinden ligger på för EU. Tillväxten är betydligt lägre än i USA.
Konkurrenskris. Det är det senaste modeordet bland politiker i Europa när kontinenten halkar efter ekonomiskt. Efter en tid av svaga tillväxtsiffror har beslutsfattarna i Bryssel agerat på klassiskt kommissionsmanér genom att beställa en rapport, av ingen mindre än "Super" Mario Draghi, om europeisk konkurrenskraft. Den tidigare chefen över den europeiska centralbanken under eurokrisen och senare premiärminister i Italien under coronapandemin är rätt man vid rodret.
Det ska sägas – Draghi har presenterat en rafflande rapport, en kompass för den nästkommande EU-kommissionen att använda. Med styrman Draghi som ciceron kommer den att vara ett viktigt underlag för byråkraterna i Bryssel när de sätter kursen för skeppet Europa.
Delar av innehållet känns igen. Vi kan se det från däck. Som att energikrisen slukar privat kapital likt en malström när företag i Europa betalar 2-3 gånger mer i snitt för elen än motsvarigheter i Kina och USA. Eller att EU:s behov av råvaruimport är en sårbarhet. Idag står unionen för sju procent av den globala produktionen av kritiska råvaror, men dubbelt så stor andel av den globala ekonomin. Lite fler litiumgruvor hade alltså inte skadat. Det intressanta är dock reven under ytan. Draghi identifierar flera. Till exempel att bilindustrin håller på att baxna under kraven på omställning. Europeiska biltillverkare har svårt att möta krav på elbilar med AI-inslag från konsumenterna. Siffrorna talar klarspråk. 2017 såldes cirka 7,5 miljoner bilar till andra länder, mot knappt 6,3 miljoner 2022.
Samma historia utspelar sig inom läkemedelsindustrin. Idag står europeiska läkemedelsföretagen för 22 procent av försäljningen i Europa medan de amerikanska konkurrenternas andel vuxit till 44 procent, och ser ut att bli än större framöver. Det går åt fel håll även här.
Draghi dyker även ner djupt under ytan och finner en kraken, vars tentakler sträcker sig överallt i samhället. Vi känner den genom många namn. Regler, regleringar och riktlinjer. Rovdjur med tillväxten som villebråd, om man ska tro siffrorna. 150 miljarder euro eller 1.3 procent av EU:s BNP.
Över 13000 nya regelpaket har lanserats på europeisk nivå under åren 2019 till 2024, mer än dubbelt så många som kongressen i USA lyckades klämma ut. Fler lagkrav för företag som kostar – för företagen. Till exempel att AI-företag tvingas anställa jurister för att läsa lagen medan konkurrenten på andra sidan havet håller anställningsintervjuer för kodare i San Francisco. Eller inte ens startar upp. Tillväxten betalar priset.
Därmed inte sagt att fler lagar inte kan vara av godo, men man bör ha i åtanke att de för med sig kostnader. Land kan både med lag byggas och regler rivas.
I rapporten lyfts Sverige fram som ett gott exempel för resten av unionen att följa.
Så borde besättningen förbereda sig på en eventuell förlisning? Nja, inte riktigt än. Den franske filosofen Edgar Morin sa en gång att ordet “kris” är det moderna samhällets idiom. Det är alltså alltid kris. Men med det sagt: motvinden ligger på. EU har en betydligt lägre tillväxt än USA.
Samtidigt finns det ljustecken, inte minst för Sverige som lyfts som ett gott exempel för resten av unionen att följa. Stora satsningar på forskning, en framgångsrik start-up-rörelse och en högproduktiv tekniksektor. Draghi är tydlig: Sverige är ett segel för skeppet Europa.
Kanske är det rapportens viktigaste lärdom för oss svenskar. Trots några år av rubriker om skjutningar och ett sönderslitet samhälle. Sverigesuccén förblir. Smaka på ordet. Sverigesuccé. Det borde användas oftare.