För varje stegrande dödsfall som passerat sedan i början av året i spåren av coronavirusets framfart har vi i varierande grad blivit varse om att pandemin inte ämnar begränsa sin framfart. Ingen lämnas helt opåverkad.
Hur det ser ut framöver i Västerbotten finns det ett par olika scenarier kring, efter att Folkhälsomyndigheten i veckan presenterat tre olika slags möjliga händelseutvecklingar för länet.
I det första scenariet tecknas en bild av en avtagande spridning, det vill säga att det inte blir några återstarter av utbrottet. Andra scenariet ger för handen en ojämn spridning med snabb ökning tidigt under hösten för att därefter snabbt minska, som följs av ännu en ökning och minskning ett par månader senare.
Det sista scenariet visar på en utdragen och jämnt ökande spridning. Beräkningarna varar hela vägen till 1 september 2021.
Folkhälsomyndigheten baserar sina projektionsmodeller på rapporterade fall mellan den 23 februari och den 4 juli 2020, och beräkningarna tar hänsyn till samtliga infekterade, det vill säga både inrapporterade fall och det beräknade mörkertalet.
För Västerbottens del är modellen över den ojämna spridningen mest riskfylld, där framför allt perioden mellan början av september och mitten på november i år ger en bild av en första återstart av virusspridningen, och slutet på januari 2021 fram till slutet på mars visar på en andra puckel med ökat antal fall av insjuknade och döda.
Folkhälsomyndigheten är dock noga med att påtala att beräkningarna ska läsas som hypotetiska förlopp, inte prognoser.
Modellerna ska fungera som beslutsunderlag. Det ändrar dock inte att beräkningsmodellerna visar på en möjlig utveckling under en trolig tidsperiod.
Samtidigt finns det i Västerbottens fall viss anledning till lättnad. I alla fall enligt docenten och överläkaren Anders Johansson vid Umeå universitet som i ett intressant inlägg i Läkartidningen menar att det inte endast är en slump att Västerbotten har få döda i covid-19 (21/7). Johansson menar att Västerbotten under veckorna 12 till 24 snarare haft en underdödlighet än, som på flera andra håll i Sverige, en överdödlighet.
Tre huvudsakliga anledningar finns för detta, menar Anders Johansson: Äldreboenden och vårdavdelningar har sedan mitten av mars inte haft risk för smittsam personal, det har bedrivits en aktiv smittspårning med snabba insatser samt att det fokus satts på personalskyddet.
Helt klart är att Västerbotten tagit en mer aktiv och stringent linje än den nationella policyn. Under två månader fick personal med misstänkt eller verifierad covid-19 vara hemma från jobbet minst 7 dagar med minst 2 dagars symptomfrihet. Det avvek från den nationella policyn, där det ansågs räcka med 2 dagars symptomfrihet. De nationella rekommendationerna ändrades i mitten på maj.
Dessutom har det bedrivits aktiv smittspårning.
Anders Johansson illustrerar sin redogörelse för varför Västerbotten har varit framgångsrikt med bekämpningen av covid-19 med ett klassiskt citat: ”Naturligtvis kan vi ha haft tur, och smittspridningen kan fortfarande ta fart. Men som västerbottningen Ingemar Stenmark sa angående tur: »Jag vet inget om tur, bara att ju mer jag tränar desto mer tur har jag.«”
Det finns de som säger att pandemin blottlagt behovet av ett avskaffande av regionernas vårdansvar. Och nog är ojämlikheten tydlig mellan olika landsändar.
Snarare är det kanske som så att det är Västerbotten-modellen som borde nationaliseras när det kommer till virusbekämpningen.