Klassresan börjar i klassrummet.
Så hette det när Jan Björklund (L) var utbildningsminister.
Hur det låter i dag är svårare att veta. Liberalerna tycks ha tappat bort sitt fokus på skol- och utbildningsfrågor bland interna stridigheter, krisstämplar och politisk positionering på höger- vänsterskalan.
Att klassresan börjar i klassrummet må vara en kliché. Men det är samtidigt ett obestridligt faktum.
Och få svenska politiker har förstått det så väl som Jan Björklund.
Men alla klarar inte av att följa med på klassrummens klassresa. Bland de niondeklassare som lämnade grundskolan våren 2020 klarade 85,6 procent betygskraven för att bli gymnasiebehöriga till ett yrkesprogram.
Med andra ord var det 14,4 procent – motsvarande 16 500 elever – som i stället fick söka sig till ett introduktionsprogram.
Alla ska med, ingen ska lämnas utanför, är en annan kliché. Den här gången sprungen ur socialdemokratin.
Vi föds med olika förutsättningar. De villkoras i hög grad av familjens socioekonomiska ställning. Enligt statistik från Skolverket var inte mycket mer än hälften (51,6 procent) av eleverna med lågutbildade föräldrar (= förgymnasial utbildning) behöriga.
En av skolans viktigaste uppgifter är att ”främja elevernas fortsatta lärande och kunskapsutveckling med utgångspunkt i elevernas bakgrund, tidigare erfarenheter, språk och kunskaper”. Undervisningen ska alltså anpassas till varje elevs förutsättningar och behov.
Enkelt i teorin, betydligt svårare i praktiken.
Den stora frågan är: Hur gör vi med de 16 500 elever som förra våren lämnade grundskolan utan gymnasiebehörighet.
Uppenbarligen tyckte utbildningsminister Anna Ekström (S) att frågan var viktig. Med eller utan den socialdemokratiska baktanken om att alla ska med, att ingen ska lämnas kvar i den bristande kunskapens sumpmarker.
Det får bli en utredning.
Och en utredning blev det.
Som presenterades på måndagen. Överlämnades av regeringens särskilda utredare Anna Westerholm till utbildningsminister Ekström.
Huvudfrågan löd: Hur kan stödet till svaga elever med svaga betyg stärkas så att fler ska kunna gå direkt från grundskolan till ett nationellt program på gymnasiet?
Sammanfattningsvis kan konstateras att det som regeringen ville det ville inte utredaren.
Regeringen ville ha förslag på en garanti om läxhjälp till de elever som riskerade att inte bli gymnasiebehöriga. Utredaren: En studietid ska erbjudas på alla skolor som har elever i årskurserna 4–9. Studietiden är frivillig och eleven ska få ägna sig åt vad hen själv vill.
Regeringen ville att utredningen skulle ta ställning till om skolornas skyldighet att erbjuda lovskola ska utökas. Utredaren: Innan en eventuell utvidgning behöver dagens lovskolor följas upp och utvärderas. Obligatorisk lovskola för svaga elever är inte att föredra.
Regeringen ville att utredningen skulle titta på om nyanlända elevers skolplikt kan förlängas så att de ska kunna nå behörighet till gymnasiet. Utredaren: Enhetliga regler om skolplikt är att föredra.
Det hänvisas till den grundlagsskyddade rörelsefriheten (nej till att elever skulle bli skyldiga att delta i lovskola) och till diskrimineringslagen (nej till en förlängning av skolplikten för nyanlända elever).
Det tycks som om utredaren slagit fast hinder snarare än titta på eventuella möjligheter.
Det finns tyvärr ganska mycket som tyder på att möjligheterna att göra klassresor successivt har försämrats. Anna Westerholms utredning har knappast gjort de resorna lättare.
Var finns tankegångarna kring skolans kompensatoriska uppdrag?
Generellt sett är behörigheten högre bland tjejer än bland killar, högre i fristående skolor än i kommunala och högre bland elever med svensk bakgrund än med utländsk.
Många har försökt att förklara den svenska skolkrisen. Är det inte 1990-talets friskolereform som är boven i dramat så är det den kommunalisering som drevs igenom av Göran Persson (S) när han var skolminister. Eller någonting helt annat.
Kanske är det helt enkelt så att skolan inte ger de svagare eleverna chansen i tillräcklig omfattning.
Att det strikta regelverk som omger den svenska skolan inte passar alla. Att dagens undervisning, där ansvaret för inlärningen förskjuts från läraren till eleverna själva inte passar alla.
Men passar inte skolan alla är det skolans och politikens uppgift att se till att den gör det.
För Sverige har inte råd med avbrutna klassresor och folk som står kvar på perrongen när utbildningståget går. Det om något är en fråga som Liberalerna borde ta tag i.