Februari kallas inte utan anledning för vabruari.
Det är den månad på året när flest föräldrar är hemma för vård av sjukt barn, vab.
Förra året gjorde coronapandemin att förskolorna blev striktare med att skicka hem barn som hade lätta sjukdomssymtom.
2021 blev ett rekordår för antalet vab-dagar.
För många föräldrar har att ”vobba”, det vill säga arbeta och vabba samtidigt, blivit räddningen. Men det som har varit en lösning under pandemin riskerar att i längden orsaka ett stressigare arbetsliv.
Att känna stress över livspusslet har länge varit mer regel än undantag för många småbarnsföräldrar.
Trötta barn ska få i sig frukost, väskor ska packas innan det gäller att skynda iväg till förskolan. Därefter rusa iväg till arbetet för att hinna med så mycket som möjligt på ”att-göra-listan” innan det är dags att hämta barnen igen.
Att då få ett samtal från förskolan om att barnet är snorigt och måste hämtas direkt har fått många föräldrar att sucka djupt.
När distansarbete blivit norm inom många tjänstemannayrken har det möjliggjort för ”vobbande” i allt högre utsträckning.
Det har underlättat för både arbetsgivare, som slipper att en stor del av arbetsstyrkan försvinner under februari, och arbetstagare, som slipper känna stress över att hamna efter i jobbet.
En undersökning från Unionen (28/1 2022) visar att 52 procent av de tillfrågade föräldrarna ”vobbar” mer än de vabbar. Samtidigt har antalet föräldrar som uppger att det fungerar dåligt ökat från 17 till 33 procent.
”Vobbandet” har blivit en del av ”det nya normala”.
Men för många är det långt ifrån en perfekt lösning.
Trots att ”vobbandet” fortsätter att öka saknar en majoritet av alla arbetsplatser rutiner för hur de ska hantera att vabbande blir ”vobbande”.
I takt med att det blir allt vanligare med ”vobb” finns det en risk att det inte längre upplevs som ett frivilligt alternativ utan snarare som en förväntan från arbetsgivaren att föräldrarna ska vara tillgängliga samtidigt som de tar hand om sina sjuka barn.
Gränsen mellan arbete och familjetid riskerar att bli alltmer utsuddad.
Det går inte att förneka att ”vobbandet” kan göra livet lättare för många småbarnsföräldrar.
Men det är viktigt att komma ihåg att vabb är lagstadgat. Föräldrar har rätt att ta hand om sina sjuka barn utan att också behöva delta i digitala möten, svara på mail eller försöka vara produktiva på arbetet.
Även för barnen kan det innebära en oro att inte få föräldrarnas fulla uppmärksamhet och närhet när de är sjuka.
Arbetsgivare måste ta sitt ansvar och säkerställa att det finns möjlighet för föräldrar att vara hemma utan att jobbstressen följer med.
På många sätt har ”det nya arbetslivet” gett ökad frihet. Det har möjliggjort fler arbetsplatser, flexiblare arbetstider och gjort det enklare för många att få ihop livspusslet.
Friheten att kunna välja var och när du ska arbeta är utan tvekan något som många kommer att vilja ha kvar även efter pandemin.
De flesta föräldrar kommer nog inte att vilja överge ”vobbandet” i första taget.
När arbetslivet blir alltmer flexibelt är det viktigare än någonsin att arbetsgivare tar hänsyn till gränserna mellan arbete, familj och fritid.