Storleken är inte allt, men betyder en hel del

Det är endast genom satsningar som barnen kan ges ett tryggt omhändertagande med hög pedagogisk kvalitet.

Förskolan är en central del av det svenska utbildningssystemet.

Förskolan är en central del av det svenska utbildningssystemet.

Foto: Gorm Kallestad/NTB scanpix/TT

Ledare2020-08-20 06:00
Detta är en ledare. Norran är partipolitiskt obunden med beteckningen frisinnad.

Skolverket har tagit fram nationella riktlinjer för storleken på barngrupperna i förskolan.

Sex till tolv barn i åldern 1–3 år, nio till femton barn i åldern 4–5.

Barngrupperna har successivt blivit mindre. På det nationella planet. Det visar statistik från Skolverket. Sedan 2015 har den genomsnittliga storleken minskat från 16,7 till 15,4 barn 2018.

Skellefteå har inte hängt med i den utvecklingen nedåt. Här består den genomsnittliga barngruppen av 17,4 barn. Det vill säga två fler än riksgenomsnittet. Det kan också jämföras med Malås 13,9 och Norsjös 14,9 barn.

Det är inga smickrande siffror för en tillväxtkommun som Skellefteå.

Det ska dock sägas att storleken på barngrupperna är inte allt. Forskare vid Göteborgs universitet har sett att gruppstorleken samverkar med en rad andra faktorer, bland annat förskollärarnas utbildning och kompetens.

Och här ligger Skellefteå bättre till.

Storleken på barngrupperna i Skellefteås förskolor är en politisk surdeg som dragits i långbänk ett bra tag nu.

Alliansen har lovat väljarna att arbeta för mindre barngrupper i förskolan. Det har man gjort. Nu senast i en motion där de fyra borgerliga partierna vill att Skolverkets riktmärken ska inarbetas som mål för förskoleverksamheten.

Men det ville inte kommunstyrelsens röda majoritet.

De hänvisade till ett beslut (juni 2020) som bland annat säger att förvaltningen Utbildning och arbetsmarknad (handlägger frågor om förskole-, grundskole- och gymnasieverksamhet samt vuxenutbildning) ska förhålla sig till Skolverkets riktlinjer.

De säger i stort samma sak. Skillnaden är att Alliansen vill göra en tydligare skrivning.

Om nu förvaltningen har att förhålla sig till Skolverkets riktlinjer är det märkligt att majoriteten inte vill ha dem som mål.

Förskolan är en central del av det svenska utbildningssystemet. Ändå prioriterar politikerna inte den på det sättet som de borde göra. Varken nationellt eller lokalt. Hade förskolan prioriterats lokalt hade till exempel inte barngrupperna i Skellefteå varit två barn större än riksgenomsnittet.

Visst, det handlar om pengar. Att bygga tillräckligt många förskolor för att tillgodose Skolverkets riktlinje på tolv barn per barngrupp hade kostat 640 miljoner kronor i investeringskostnader och drygt 150 miljoner i ökade driftskostnader.

Men samtidigt borde endast det bästa gott nog åt våra barn. Det är endast genom satsningar på förskolan de kan ges ett tryggt omhändertagande med hög pedagogisk kvalitet.