Sverige är ett hyfsat jämställt land.
Enligt det jämställdhetsindex som Agenda 2030 sammanställt så är det bara Danmark som är mer jämställt. Det finns andra index som ger en något annorlunda bild. Men i jämförelse är Sverige ett land där stor jämställdhet råder.
Ett land där sådant som diskrimineringsgrunder – kön, könsöverskridande identitet eller uttryck, etnicitet, trosuppfattning, funktionsnedsättning, sexuell läggning och/eller ålder – inte spelar någon roll. I varje fall inte någon större roll.
Men det gör det. De spelar roll. Faktiskt rätt stor roll.
Under coronapandemin försämrades vackra kvinnliga studenters högskolebetyg när de inte var fysiskt närvarande utan deltog i undervisningen digitalt. Samtidigt förblev de manliga studenternas studieresultat, under samma omständigheter, oförändrade.
Det kan förklaras med att deras betygsättning inte är beroende av utseendet på samma sätt.
Det här visar ny forskning från Ekonomihögskolan vid Lunds universitet där doktoranden Edrian Mehic studerat i vilken mån utseende påverkar betygen. Studien kommer att utgöra en del av hans avhandling i nationalekonomi.
Visst låter det intressant, eller hur?
Eller låter det bara som konsekvensen av en förlegad syn på manligt kontra kvinnligt?
Men låt oss börja från början. Till hur skönheten mättes: 300 studenter ingick i studien. Juryn bestod av 74 personer i samma ålder. De delades in i två grupper, som värderade utseendet på studenterna, som då fick 37 omdömen var. Resultatet jämfördes sedan med studenternas betyg både före och under pandemin.
Är det här någonting som vi behöver bry oss om?
Självklart ska vi bry oss, vi måste reagera mot samhällets orättvisor. Oavsett om det handlar om positiv eller negativ särbehandling, oavsett vem det är som drabbas. Jämlikhet betyder att alla människor är lika mycket värda och ska behandlas lika.
Ett perfekt jämlikt samhälle är en utopi. Men det hindrar inte att det ska vara det mål mot vilket samhällets sikte är inställt.
Tillbaka till de vackra kvinnliga studenterna, de tjusiga tjejerna, eller vilken benämning man nu väljer.
I ett pressmeddelande från Lunds universitet lägger Adrian Mehic ut texten, resonerar kring varför lärarna gav de kvinnliga vackra studenterna höga betyg när undervisningen bedrevs på plats, men sämre betyg när undervisningen var digital.
– De flesta lärarna är män, så det är rimligt att de huvudsakligen diskriminerar till förmån för de attraktiva kvinnorna. Å andra sidan gav även kvinnliga lärare de snygga kvinnorna högre betyg, men inte i samma utsträckning.
Nu är det inte bara inom högskole- och universitetsvärlden som skönhet premieras. Stora delar av samhället gör det.
Det finns till exempel forskning som pekar mot att personer som ser bra ut tillskrivs, mer eller mindre per automatik, positiva egenskaper som de inte har, till exempel intelligens. Det finns även forskning som visar på att vackra och typiskt kvinnliga gärningsmän får mildare straff, speciellt om domaren är en man.
Nej, den här texten handlar inte om att ge kränkta män upprättelse. Den handlar inte om att ge manschauvinismen – den attityd män har i de fall då de utgår från en inställning om att män är överlägsna kvinnor – några vedträn att peta in i brasan. Den handlar inte om att ge dem möjlighet att verbalt och högljutt konstatera: Vad var det vi sa. Vi är också diskriminerade. Lika mycket.
Vad det i stället handlar om är att uppmärksamma det som är snett i samhället.
Om skevheterna handlar om kulturella arv, eller någonting helt annat, är egentligen ointressant. Det som är intressant är att de uppmärksammas och att man försöker göra någonting åt problematiken.
Det är till exempel inte rimligt att kvinnliga studenters utseende påverkar deras högskolebetyg.
För så kan man också läsa Adrian Mehics forskning. Att kvinnlig fägring på plats i undervisningssalen höjer betygen. Inte minst när det finns ”normala” möjligheter till interaktion mellan studenter och lärare.
Men då måste vi alla hjälpas åt.
För många av problemen lagstiftas inte bort. En lagstiftning riskerar att bli ett tomt slag i luften när de stora förändringarna måste ske i hemmen och på arbetsplatsen, på ställen dit lagstiftningen har svårt att nå.
Jakten på jämlikhet måste ytterst drivas av medborgarna och då handlar det om gemene mans attityd.
Fotnot: Adrian Mehic har nyligen fått en artikel om studien publicerad i Economics Letters, en vetenskaplig tidskrift specialiserad på spridning av nya resultat inom ekonomisk forskning.