Birgitta Persdotter är docent i socialt arbete vid Karlstads universitet.
En socialtjänst där många insatser kommer för sent, där det råder stor kompetensbrist på flera områden och där det finns en märklig syn på unga utsatta individer. Det är vad som tonar fram i ett unikt forskningsprojekt som presenterades nyligen.
I Nuso, Nationell uppföljning av socialtjänstens omställning, som görs i samarbete mellan Sveriges Kommuner och Regioner (SKR) och Karlstads universitet, har socialsekreterare i drygt 100 svenska kommuner svarat på frågor om 21 858 barnutredningar som gjorts mellan oktober 2023 och mars 2024.
Aldrig tidigare har en lika omfattande och detaljerad kartläggning gjorts om hur barnärenden hanteras inom socialtjänsten. Huvudsyftet för studien är att rama in läget inom socialtjänsten just nu och följa vilka förändringar som sker när högre krav ställs på förebyggande arbete och tidiga insatser, något som kommer att krävas i den nya socialtjänstlag som införs 2025.
Det som blottläggs är skrämmande, men inte förvånande. Tecken på att det är så här det ser ut har funnits under lång tid. Till exempel är det inte ovanligt att små barn som lever i misär inte får insatser, istället väntar socialtjänsten med att agera tills att barnen är äldre och redan hamnat snett. Kanske inlett ett missbruk eller rekryterats av ett gäng.
– Socialtjänsten kan bedöma att situationen inte är så allvarlig, eftersom det finns en fungerande förälder eller ett skyddande nätverk runt barnet. Vårdnadshavare kan också tacka nej till insatser, säger Birgitta Persdotter, docent i socialt arbete vid Karlstads universitet (DS 2/10).
Ett annat stort problem är att socialtjänsten alltför sällan involverar psykologer eller medicinsk expertis i utredningar som gäller barn med neuropsykiatriska funktionshinder. I 80 procent av utredningarna har handläggarna inom socialtjänsten enligt forskarna bara pratat med skolan innan man fattar beslut om barn med NPF-dignos. Det som borde vara självklart, att även ta kontakt med BUP för att få klarhet i hur barnet kan förväntas reagera på olika insatser och hur man bäst gör för att möta barnets behov, glöms bort eller ignoreras.
Detta är allvarligt. Och oacceptabelt. Så länge inte kompetensen bland de som ansvarar för barnärenden i våra kommuner stärks riskerar utsatta barn- och unga att fara oerhört illa. Svensk socialtjänst behöver en helrenovering. Inklusive en ny socionomutbildning och resurser som får fler än nyutbildade 22-åringar att välja att jobba med barn- och familjeärenden.