I onsdags möttes Magdalena Andersson (S) och Ulf Kristersson (M) i en statsministerduell i SVT.
Att valet står för dörren märktes. Om inte annat så på att många kommentatorer var rörande överens om att den kandidaten som står de egna idéerna närmast var den klart bättre.
Aftonbladets socialdemokratiska ledarsida gav kort efter duellen en kommentar med rubriken ”I kväll gled valrörelsen ur Kristerssons händer”, medan Expressens liberala ledarsida rubricerade sin kommentar ”Oj, vilken utklassning!” (till Ulf Kristerssons fördel).
Expressen/Sifos mätning, som frågade dem som tittat på debatten, gav Magdalena Andersson betyget 3,55 på en femgradig skala. Ulf Kristersson fick 3,70 – vilket känns rättvisande.
Båda statsministerkandidater var väl förberedda och kunde ge svar på tal. Men Ulf Kristersson klarade sig snäppet bättre.
Det är inte mycket som skiljer de båda kandidaterna åt, vare sig man tittar på sakpolitiken eller på problembeskrivningen av samhället. Magdalena Andersson hördes flera gånger utbrista att hon höll med om det som Ulf Kristersson sa.
Moderatledaren sökte gång på gång konflikt, exempelvis kring regeringens integrationspolitik och om bristande åtgärder mot gängkriminaliteten. Magdalena Andersson svarade med att prata om samarbete och om att hon tyckte precis som Ulf Kristersson.
Efter en månads valrörelse, med tillhörande triangulering, där främst Socialdemokraterna försökt neutralisera alla sakpolitiska skillnader för att i stället förvandla valet till ett personval, var det till sist bara två områden där tv-tittarna kunde urskilja tydliga skillnader: Socialdemokraterna vill höja skatten medan Moderaterna vill sänka den, och Socialdemokraterna vill förbjuda vinstdrivande friskolor medan Moderaterna vill tillåta dem.
Men vad som gjorde sig påmint under debatten, och som gjorde att Ulf Kristersson ”vann” den, är belastningen från åtta års regeringsmakt som Socialdemokraterna går till val med.
Sverige står djupt ingrott i flera djupa samhällsproblem, där man utan svårighet kan dra en rak kausal linje mellan nuvarande regerings politik – eller brist därpå – och själva problemet. Energiförsörjningen, polisbristen och vårdköerna för att nämna de mest uppenbara.
Trots att Socialdemokraterna vaknat till liv den sista månaden innan valet, och skaffat sig nya åsikter och presenterat förslag på reformpaket, blir frågan som infinner sig: ”Varför har ni ingenting gjort de senaste åtta åren?”
På det hade statsminister Magdalena Andersson inget svar. Ulf Kristersson kan däremot peka på att Moderaterna lagt förslag på förslag för att åtgärda problemen – sedan flera år tillbaka. Men utan att få gehör från regeringen.
Debatten var så gott som genomgående saklig, vilket kom att gynna Ulf Kristersson. Inte att undra på att Socialdemokraterna och LO vill få valrörelsen till att handla om allt annat än sakpolitik.
Moderaternas och den övriga oppositionens styrka ligger i att de inte kan lastas för regeringens misslyckanden.
Lyckas de få debatten, under valrörelsens sista dagar, att handla om det talar det mesta för att vi får en ny regering på söndag.