Vaccinet mot covid-19 kommer att vara gratis för alla.

Det deklarerade statsminister Stefan Löfven (S) vid en pressträff häromdagen. Ingen ska av ekonomiska skäl behöva avstå från den trygghet som det innebär att vaccineras mot den sjukdom som orsakat en allvarlig pandemi.

Gott så. Möjligheten att ge skydd, både på ett individuellt plan och på befolkningsnivå, är en av de bästa sakerna med vårt gemensamt finansierade välfärdssamhälle.

I samband med beskedet publicerade Socialdemokraterna en bild på statsministern, där han sitter med uppkavlade ärmar och landsfadersblick, med texten ”Vaccinet kommer att vara gratis” skrivet i stora bokstäver.

Omedelbart uppstod en indignerad debatt från höger om att vaccinet inte alls är gratis utan betalas av skattebetalarna.

Det framfördes även att det är ohederligt av Stefan Löfven och Socialdemokraterna att insinuera att medborgarna har regeringen att tacka för möjligheten att slippa vara rädda för coronaviruset.

Opinionsbildare till vänster var inte sena att avfärda hela diskussionen som semantiskt trams.

En del menade också att alla som ifrågasatte Socialdemokraternas sätt att kommunicera om vaccinet ville förvägra ekonomiskt utsatta människor vaccin. Vilket naturligtvis är helt fel.

Diskussionen om ordet gratis, och hur det används, är inte heller trams – utan viktig. Reaktionerna som uppstod säger en hel del om vårt samhälle och om varför vi faktiskt bör ha den typen av debatt betydligt oftare. För ord spelar roll.

Begrepp som är synonymer kan trots likheten i betydelse ha helt olika kontext.

Det är skillnad på att säga att vaccinet är gratis, och framställa det som att det är statsministern och hans parti som är alla goda gåvors givare, och på att säga att vaccinet är avgiftsfritt för de som vaccineras.

Vaccinet är inte gratis. Det kostar en massa pengar. Pengar som skattebetalarna slitit ihop, timme för timme.

Vaccinet kommer dessutom att kosta miljoner för regionerna att distribuera.

Hela vår ofantligt stora offentliga sektor är beroende av att folk varje dag går upp och går till jobbet. Och av att det finns människor som startar och driver företag, anställer, arbetar och betalar skatt.

Utan våra gemensamma ansträngningar hade vi inte haft något av allt det som så många i vårt samhälle tar för givet.

Till skillnad från i flera andra länder är många skatter i Sverige mer eller mindre osynliga. Till och med inkomstskatten nu när de flesta inte ens orkar öppna appen där de digitala lönebeskeden hamnar. Momsen vi betalar, med redan skattade pengar, ”försvinner” när den bakas in i priset. Få löntagare har koll på arbetsgivaravgiften.

Det är uppenbart att det finns vänsterpolitiker som är nöjda med det. Men om man på allvar värnar de gemensamma trygghetssystemen bör man inte osynliggöra det arbete som bär upp dem.

Statsministern nämnde flera gånger i sitt tal medborgarnas plikt och rätt.

Vi har alla både rättigheter och skyldigheter. Stefan Löfven också.

Hans plikt borde vara att så ofta som möjligt lyfta fram varifrån skattemedel kommer, och se till att ordet gratis inte används av politiker så länge inte pengarna kommer ur den egna fickan.