Snacka går ju, fast inte alltid

KDU:s ordförande Nike Örbrink vill att integrationspolitiken ska inriktas mot kulturell assimilering.
KDU:s ordförande Nike Örbrink vill att integrationspolitiken ska inriktas mot kulturell assimilering.

Det finns inte mycket till konkret sakpolitik i KDU:s utspel.

Ledare 23 november 2020 07:00
Detta är en ledare. Norran är partipolitiskt obunden med beteckningen frisinnad.

Målet för integrationspolitiken ska vara kulturell assimilation.

Det skriver KDU:s ordförande Nike Örbrink i Expressen (14/11 2020): ”De människor som kommer till Sverige […] måste bli svenska på riktigt.”

Det är ett märkligt utspel.

Om man ska ta henne på orden skulle det betyda att KDU inte anser att invandrare som har jobb, som talar god svenska, som respekterar lagar och institutioner inte är ”svenska på riktigt” så länge de värnar sitt hemlands kultur och språk.

Det vore en högergir rakt ner i diket. Ett stort avsteg från de värderingar KDU säger sig stå för.

Men det verkar inte vara det Nike Örbrink menar.

För efter att ha riktat fullt rimlig kritik mot den svenska integrationspolitiken går hon vidare till att peka på att just språk, jobb och respekt för lagar som mål för sagda politik: integration bör alltså vara målet för integrationspolitiken.

I ett stycke skriver Nike Örbrink uttryckligen att ”alla människor har rätt att värna kulturella särdrag, sin egen tro, sina högtider och kulturella uttryck.” Det vill säga motsatsen till assimilation.

Man bör inte märka ord i onödan, och sakpolitiken är trots allt det viktiga.

Det är bara det att det inte finns mycket till konkret sakpolitik i KDU:s utspel.

Problembeskrivningen om bristande integration, hederskultur, stigande gängbrottslighet, om bedrövlig arbetsmarknadsförankring i många invandrargrupper delas av de flesta.

KDU framför inga politiska förslag som ska råda bot på några av dessa problem.

Snarare verkar själva poängen vara att återföra begreppet assimilering i debatten. Att signalera en skärpning av politiken utan att samtidigt konkretisera den. Tuffast vinner.

Den typen av migrations- och integrationspolitisk debatt har Sverige haft nog av. Det finns gott om sakpolitiska överväganden och målkonflikter att ägna sig åt utan att ge sig in i det symbolpolitiska träsket.

Hur hanterar man exempelvis de höga trösklarna till arbetsmarknaden?

Hur bör arbetsrätten reformeras? Vad är effekten av det bidragstak som både Moderaterna och Liberalerna föreslagit?

Hjälper det att öka incitamenten att arbeta när Sverige har så få jobb för de som har låg utbildningsnivå?

Motsvarande problem finns inom såväl rättspolitik som inom språkutbildning.

Än mer komplexa är frågorna om hederskultur och hedersvåld.

Desto viktigare att politiker försöker besvara dem, i stället för att ägna sig åt symbolpolitik och signalering, åt att lansera ord istället för politiskt innehåll.

Ämnen du kan följa