Det pågår en ständig kamp mellan Umeå och Skellefteå.

En kamp som innefattar bland annat infrastruktursatsningar, statliga och regionala arbetstillfällen, idrott och kultur, resurser till sjukvården och en hel del annat. Som varande den största och starkaste av de båda kombattanterna brukar Umeå vinna. Till Skelleftebornas förtret.

Att Region Västerbotten har problem med finanserna är ingen hemlighet. Underskotten har staplats på varandra. Alla verksamheter är i större eller mindre omfattning ålagda att spara.

Så även ambulansverksamheten i länet. Vilket fått den ständiga kampen mellan Umeå och Skellefteå att blossa upp igen.

Skellefteås tre ambulanser ska bli två.

Den socialdemokratiska majoriteten ställer Skelleftebornas säkerhet mot Umebornas, konstaterade Peter J Nilsson (M), regionpolitiker med hemvist i Skellefteå, i en debattartikel i Norran. Vi ställer inte städer mot varandra utan ser vikten av att varje invånare i Västerbotten känner trygghet med att ambulansen finns när man behöver, kontrade regionrådet Anna-Lena Danielsson (S).

Låt oss hårdra det en smula: Skellefteå har tre ambulanser, som ska bli två. En av dessa två ambulanser tillbringar en del av arbetspasset på E4, kör patienter från lasarettet i Skellefteå till universitetssjukhuset i Umeå. En transport som tur och retur tar ungefär fem timmar. Under den tiden bemannas Skellefteå av en enda ambulans.

Om en ambulans är på väg mot Umeå, den andra på väg till en trafikolycka, och det kommer ett larm om ett hjärtstopp, när minuterna och sekunderna är dyrbara, vad händer då?

Den första förstärkningsambulansen finns i Norsjö åtta mil bort, den andra i Malå 12 mil bort och den tredje i Lycksele 15 mil bort.

Att länets ambulanser har gränslös dirigering, SOS Alarm kan skicka vilken som helst av länets ambulanser vart som helst, förbättrar självklart situationen en smula. Men det räcker inte.

Det är förvånande att regionens rödgröna majoritet inte tycks vilja låtsas om att det finns ett verkligt problem här.

Det är också förvånande att det här är en fråga, en debatt som inte tycks nå mycket längre än till tjänstemännens korridorer. Och de finns i Umeå.

Beslutet att göra nedskärningar på ambulanssjukvården i Skellefteå, till förmån för Umeå, är ett tjänstemannabeslut. Självklart har tjänstemännen stöd av majoriteten i Region Västerbotten – Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet – men ibland tycks det som om de rödgröna inte vill diskutera vissa ämnen i offentlighetens ljus.

Socialdemokraterna bildar, tillsammans med Vänsterpartiet och Miljöpartiet, ”regering” i Region Västerbotten. De är i majoritet. De har makten att bestämma över både stort och smått. De är också framröstade av ”folket” i demokratiskt sett oklanderliga val. Det måste man ha i bakhuvudet när deras beslut kritiseras.

De som inte är nöjda med trojkans insatser under mandatperioden kan alltid rösta på någonting annat i nästa val. Sådan är demokratin.

Men att inte alla frågor av avgörande betydelse för västerbottningarna når offentlighetens ljus i debatter i regionfullmäktige är en helt annan sak. Det borde de självklart göra. Om inte annat så i demokratins namn. Alla västerbottningar som så vill ska ha möjlighet att ta del av argumenten för och argumenten emot.

Dags att plocka fram en gammal klyscha: Gör om och gör rätt.

Behöver ambulanssjukvården förstärkas i den södra länsdelen, gör det, men det ska inte gå ut över den norra. Och ta den debatten offentligt.