Det händer att man hör politiker eller ledande tjänstemän bortförklara regelkrångel och försämringar genom att skylla på EU:s institutioner.
Men ofta handlar det om motsatsen: att ansvariga politiker eller myndigheter “överimplementerar” lagstiftning som ska införas till följd av EU-direktiv. Det är förstås bekvämt att skjuta ifrån sig ansvaret, vilket även är det som pågår med vapenlagstiftningen.
För svensk del satte processen igång innan sommaren 2017. EU-kommissionen presenterade då ett nytt direktiv för vapenlagar. Därefter skulle det vara upp till länderna själva att bestämma hur de ska nå de gemensamt uppsatta målen.
Sverige hade kunnat implementera direktivet med mycket små förändringar, eftersom vår lagstiftning internationellt sett är mycket strikt. Istället presenterade regeringen ett förslag som gick betydligt längre än nödvändigt, och som bara skulle leda till mer byråkrati för laglydiga vapenägare, utan att det skulle försvåra för den illegala vapenhandeln.
Kriminaliteten användes plötsligt som ett svepskäl för att göra det svårare för skytteföreningar. Problemet är att extremt få dödsskjutningar kan spåras till svenska sportskyttar och jägare med vapenlicenser. Vapen som används av kriminella är nästan uteslutande illegala, insmugglade sådana. Men genom att blanda ihop korten har regeringen försökt driva igenom en lagstiftning som gör det ännu krångligare för vapeninnehavare som gör rätt för sig.
Det går på tvären med riksdagsmajoriteten, som tvärtom drivit på för enklare regler och lättnader för jägare och sportskyttar. Därför har det flera gånger blivit stopp när regeringen har lagt fram sitt förslag till ny lagstiftning. Så sent som i fjol reserverade sig samtliga partier i justitieutskottet förutom Socialdemokraterna och Miljöpartiet.
Däremot har den långlivade historien med vapendirektivet fått konsekvenser. Strax efter årsskiftet inleddes en process där Sverige nu har dragits till EU-domstolen. Bristen på handlingskraft riskerar innebära att staten blir skyldig att betala böter.
Ändå vägrar regeringen backa från sin överimplementering. Istället för att inse att man är fel ute, och därefter backa skyller Socialdemokraterna på andra partier. Justitieminister Morgan Johansson (S) påstår att riksdagen har “blockerat” förslag, vilket har varit anledningen till att Sverige är ensamt om att inte ha genomfört direktivet.
Det är ett sätt att se på saken. Ett annat perspektiv är att regeringen lyder under riksdagen, och har struntat i att lyssna på folkets främsta företrädare. Då får man även leva med att en riksdagsmajoritet inte sätter likhetstecken mellan den organiserade brottsligheten och laglydiga vapeninnehavare.
När ett EU-direktiv omsätts till nationell lagstiftning och går betydligt längre än vad som krävs, kallas det för guldplätering. Nackdelarna är flera: mer byråkrati, ökade kostnader och en större obalans mellan medlemsländernas lagstiftning är de mest uppenbara.
Den enda fördelen, sett ur politikers perspektiv, tycks vara att man får chansen att driva igenom sin egen agenda och sedan skylla på Bryssel.