Mer än en normal lön. Före skatt. Det är vad en vecka i fjällen kostar för en tvåbarnsfamilj under någon av sportlovsveckorna. Länsförsäkringar har räknat ut vad det kostar att till exempel åka till Åre en skidvecka i februari. Totalt går boende, liftkort, skidutrustning, skidskola, restaurangbesök, mat och dryck på 46 500 kronor för fyra personer. Då ingår inte själva resan.
Samma mätning har gjorts sedan 2013. Då gick en fjällvecka på mindre än hälften, bara 20 800 kronor. Samtidigt som den genomsnittliga månadslönen ökat med cirka 5-6 000 kronor på 10 år, har det blivit mer än dubbelt så dyrt att åka till fjällen.
Stefan Westerberg, privatekonom på Länsförsäkringar som har gjort mätningen, tipsar i Dagens Nyheter (27/11) om att den som behöver hålla i slantarna bör hitta en backe någon annanstans än vid de mest populära skidorterna och att försöka vara ute i god tid. Westerberg påpekar också att “det är inte nödvändigt att åka iväg bara för att alla andra gör det”. Något han naturligtvis har rätt i.
Det är ingen mänsklig rättighet att få susa nedför backarna, dricka varm choklad och dansa i pjäxor på after skin. Men det är sorgligt att vintersport, något som länge var en högst folklig aktivitet, bra för både kropp och själ, numera blivit lyx.
Även för den som är ute i god tid och är beredd att nöja sig med något annat än Åre, Hemavan, Sälen, Vemdalen eller Riksgränsen, blir det ofta alltför dyrt att hyra stuga och köpa liftkort. Priserna är maxade. Alla vill göra vinst. Så fungerar marknadsekonomi.
Att priser stiger över tid är inget konstigt. Dock är den prisstegring som skett på det här området i det närmaste absurd. Likaså hur normallönerna urholkats. Det är bara att konstatera att när en vanlig familj knappt kan unna sig en vecka i den svenska fjällen är det något i samhällsekonomin som gått riktigt snett.