Långt in på 2000-talet var debatten om sprutbyte en politiskt kontroversiell fråga i Västerbotten. Dåtidens tunga S-politiker stod på olika sidor i frågan medan partierna på den borgerliga sidan opponerade sig mot att vården i Västerbotten skulle erbjuda sprutnarkomaner denna självhjälp. Därmed bromsades sprutbytet längre upp, trots att denna vårdreform efterfrågades av höga företrädare inom regionens smittskyddsvård.
Motståndet var kraftigt ända fram till 2017, då en ny lagstiftning gjorde att regionen inte behövde enskilda kommuners samtycke till att öppna en mottagning för sprutbyte. Och medförde att regionens politiker drev igenom frågan om att erbjuda sprutbyte inom infektionsvården.
Numera råder ganska stor konsensus om att fördelarna överväger nackdelarna. Sprutbyten begränsar smittspridningen från orena sprutor och vården – och i förlängningen ofta även socialtjänsten – kommer i kontakt med personer med en svår beroendesjukdom. Därför tycks det politiska motståndet mot sprutbytet ha minskat– och det är bra. Erfarenheterna från Umeå visar nämligen att missbrukarna är många, och hjälpen som de får för att minska riskerna med sitt missbruk är viktig. Statistiken visar att ungefär var tredje missbrukare som besöker mottagningen i Umeå kommer från Skellefteå.
Med insikten av den ojämlika missbruksvården fattade regionen tidigare i år ett beslut som öppnar upp för en mottagning till för sprutbyte, i Skellefteå. Beslutet är välkommet. Inget talar för att det kommer att finnas färre injektionsmissbrukare i Västerbotten eller Skellefteå, inom överskådlig tid. Därför måste det finnas en geografisk närhet som gör denna typ av vårdstödjande insatser mer jämlik mellan länets större städer.
En mottagning för sprututbyte i Skellefteå skulle göra att fler missbrukare i länet kan fångas upp av vården, och ges möjlighet till rena sprutor och kanyler. Regionens förslag välkomnas även av beroendevården i Skellefteå. Josefin Berggren, som är chef vid beroendemottagningen i Skellefteå menar i ett SVT-inslag att en mottagning i Skellefteå är viktigt för att kunna hjälpa en grupp som är hårt utsatta, och inte besöker missbruksvården.
Hjälpen regionen vill erbjuda i Skellefteå blir en mer finmaskig del av öppenvården. Alla som är fast i ett missbruk av narkotika förtjänar en ärlig chans att i första läget kunna minimera skadorna av missbruket, och senare att påbörja en missbruksbehandling. Fler mottagningar i länet skulle göra stor nytta genom att minska kostnaderna för patienter som behöver vårdas för infektionssjukdomar.
Hjälpen att hålla sitt missbruk ska inte förväxlas med att möjligheten att börja missbruka. Och det finns ingen motsättning mellan att hjälpa människor ur sitt missbruk, samtidigt som de erbjuds rena kanyler och en väg till god vård. Det skulle initialt kosta drygt 1,8 miljoner att för regionen att öppna en mottagning i Skellefteå. Det är därmed en relativt billig investering, som är självfinansierad på lite längre sikt.
Även om regionens ekonomi är hårt ansträngd bör denna investering inte vara något att dra i en politisk långbänk. Missbrukarna i Skellefteå har rätt till att få samma vård och hjälp som injektionsmissbrukarna i Umeå. Det är ett underkänt betyg till regionen att mottagningen i Skellefteå inte redan finns på plats.