Just nu pågår en i media uppmärksammad rättegång mot ett föräldrapar som åtalats för synnerligen grov misshandel efter att under lång tid plågat sin 6-åriga dotter. Vittnesmålen är fruktansvärda. Barnet har berättat om hur hon suttit naken och fastbunden i familjens tvättstuga. Hon har fått svälta, misshandlats och tvingats dricka ättika. Sjukvården har konstaterat att hon har flera obehandlade frakturer, brännskador, sår i huvudet och skador i underlivet.
På julafton 2022 kom flickan in till akuten. Hon var döende, hennes magsäck var sönderfrätt av ättika. Läkarna lyckades i sista stund rädda hennes liv.
Förhoppningsvis döms föräldrarna för de livslånga skador de åsamkat. Några som dock inte kommer dömas är de som underlåtit att hjälpa flickan från det helvete hon genomled trots att så borde skett, är offentliganställda tjänstemän. Enligt en kartläggning som Sydsvenskan har gjort har det under åren gjorts flera orosanmälningar. 2018 kontaktade förskolan första gången socialtjänsten, som inte ansåg att det fanns skäl att starta en utredning.
Efter det har det fortsatt att komma in anmälningar från både sjukvården, Folktandvården och från privatpersoner. Några som inte larmat är skolan, trots att flickan som började förskoleklass hösten 2022, aldrig var i skolan. Inte heller agerade BVC när flickan gick ned i vikt på ett onormalt sätt och familjen uteblev från ett stort antal besök och inte återkopplade när de ombeds boka ny tid.
En läkare som i efterhand gått igenom BVC:s journaler kallar det förfärligt att ingen reagerat. Såväl skol- som vårdpersonal är skyldiga enligt lag att genast anmäla till socialtjänsten om de misstänker att ett barn far illa. Tröskeln för att anmäla ska enligt regelverket vara låg. Tyvärr är den alltför ofta skyhög.
Efter att skadorna uppdagats förra vintern inledde kommunen en granskning av det egna agerandet. Granskningen – som är sekretessbelagd – avslutades i april och kom fram till att ingen gjort fel. Liknande sker gång på gång. Barn plågas, misshandlas och lider svårt. Omgivningen gör anmälningar gång på gång utan att socialtjänsten ingriper. När barnet dör (eller nästan) är det “ingens fel”.
Att det blir så här beror i hög grad på att det i Sverige inte längre finns något tjänstemannaansvar. Fram till 1970-talet kunde stats- och kommunanställda bli personligen skadeståndsskyldiga och straffas i domstol för fel och underlåtelsesynder. Domstolen kunde även avsätta eller stänga av tjänstemannen från arbetet.
I dag finns bara brottet tjänstefel vid myndighetsutövning kvar, och det är oerhört ovanligt att någon faktiskt döms. I stället görs anmälningar till IVO och Skolinspektionen med konsekvensen att allt fortsätter som vanligt. I Tidöavtalet har regeringen och Sverigedemokraterna slagit fast att man vill återinföra tjänstemannaansvaret. Men än så länge har så inte skett.
Flera fackförbund och partierna till vänster säger nej. De menar att färre skulle vilja arbeta med myndighetsutövning om tjänstemannen blir personligen ansvarig för de beslut som fattas. Man skulle kunna vända på resonemangen och hävda att den som inte tar sina beslut på så stort allvar att hen är beredd att stå upp för dem i rätten inte bör pyssla med myndighetsutövning.
Att socialsekreterare, BVC-personal och rektorer ska kunna ignorera att barn far illa och sedan gömma sig bakom kollektiv och sekretess borde helt enkelt inte vara möjligt i en rättsstat.