Minns ni Kajsa Kavat? Den lilla flickan i Astrid Lindgrens berättelse som växer upp hos en gammal dam som hon kallar mormor. När mormor bryter benet strax före jul och inte kan sälja polkagrisar på torget får Kajsa ta saken i egna händer och ställa sig på marknaden för att den lilla familjen ska få in pengar.
Boken snuddar vid svåra saker som föräldralösa barn och fattigdom. Samtidigt präglas den tidiga 1900-talstillvaro som Kajsa Kavat, hennes mormor och de andra i staden lever i av en grundläggande trygghet och tillit. Det finns inget yttre hot som ligger som ett mörkt moln över vardagen. Ingen risk för att terrorister ska spränga sig i luften mitt i folklivet, eller sätta sig i en lastbil och meja ned människor som samlats för att umgås, handla och njuta av julstämningen.
Inte som 2023, då mormor antagligen fått sjukersättning, men julmarknaden med all dess härligheter kanske fått ställas in till följd av allvarliga säkerhetsrisker. Som i Borlänge i Dalarna. Där planerade föreningen Stadsliv Borlänge att anordna en julfestival på Sveatorget i centrala staden med dans kring granen, ponnyridning, möjlighet att träffa tomten och annat trevligt. Festivalen har nu stoppats till följd av att säkerhetskraven är för stora och för dyra för arrangören.
I slutet av sommaren beslutade Säpo att höja terrorhotnivån i Sverige från tre till fyra på en femgradig skala. Det innebär att man bedömer det som hög sannolikhet att det finns både avsikter och förmåga att genomföra terrorattentat som drabbar civila. Arrangemanget i Borlänge lär varken bli det enda eller det sista som drabbas. Tvärtom är det snarast så att detta är ett sätt att leva som vi svenskar måste vänja oss vid. Något som är oerhört sorgligt.
Är det något människor behöver i det mörker som sänker sig, på många olika sätt, så är det glädje och samvaro. Traditionella julmarknader eller andra former av kulturella uttryck som skänker oss trygghet, ljus och sammanhang är viktigare än någonsin. Att få sjunga julsånger, träffa tomten och kunna köpa hemkokad marmelad och polkagrisar får oss att glömma krig och bedrövelse, om så bara för en stund. Förlorar vi den möjligheten till följd av (huvudsakligen) islamistisk terror är dessutom risken att polariseringen mellan olika grupper i samhället ökar ytterligare.
Det är en svår balansgång myndigheterna har att hantera. Inför varje evenemang kommer också frågor om polisen kan garantera människors trygghet. I en intervju i Aftonbladet i samband med att terrorhotnivån höjdes sade rikspolischef Anders Thornberg att “vi kan aldrig garantera att det inte sker ett terrorattentat. Men vi kan garantera att vi tar det här på största allvar och vi använder alla till buds stående medel för att se till så att det ska vara tryggt och säkert i hela Sverige” (AB 17/8).
Att polisen är på tårna och gör allt de kan är naturligtvis bra. De terrordåd som på senare år skett både i Sverige och Europa får inte upprepas. Samtidigt är det värt att ställa frågan om hur mycket vi är beredda att begränsa våra liv för att undkomma terroristerna? Ska Kajsa Kavats efterföljare, till exempel drivna ungdomar med UF-företag, inte längre kunna sälja sina handstöpta ljus på julmarknader på grund av rädslan för att människor ska sprängas i luften? Är det verkligen rimligt att kraven är så hårda att mindre lokala arrangörer tvingas ställa in sina arrangemang? Nej, det är det inte.