Nyligen presenterade Skattebetalarnas förenings Slöseriombudsman listan på årets värsta offentliga slöserier 2023. Bland dessa fanns till exempel badhus för miljarder, sjukhusbygge som inte blivit av men som ändå kostat medborgarna 370 miljoner kronor och kommunal ineffektivitet som varje år går på omkring 30 miljarder kronor.
Rapporten “Sverige slösar” där Skattebetalarna gått igenom samtliga 290 kommuners kvalitet och kostnader inom områden som förskola, grundskola, gymnasium och äldreomsorg visar på en rad oförklarliga överkostnader. Dessutom bidrar dubbelarbete, dyra konsulter, illa skötta upphandlingar och flummiga satsningar till att pengar som människor slitit ihop och betalat in i skatt rinner iväg som aldrig förr.
Samtidigt som många kommuner glatt slösar vitt och brett har de kommit på ett sätt att “spara”: man snålar in på kaffe till personalen. Enligt en kartläggning i tidningen Kommunalarbetaren sätter omkring en fjärdedel av de svenska kommunerna numera ned foten mot kaffedrickare. Den som vill ta en kopp kaffe under arbetsdagen får antingen betala själv eller räkna med löneavdrag. På vissa håll får människor fylla i om man dricker kaffe redan på anställningsavtalet. Ibland görs dessutom skillnad på folk och folk. Tjänstemän erbjuds kaffe medan personal i till exempel förskola eller omsorg får betala själva.
Bland de dumsnåla kommunerna finns bland annat Örebro, Jönköping, Vänersborg, Tanum, Åsele, Gagnef, Karlshamn och Köping. För dumsnålt är just vad det är att inte förse välfärdens viktiga medarbetare med något så enkelt, självklart och grundläggande som kaffe. I den privata sektorn skulle arbetsgivarna (eventuellt med något idiotiskt undantag) aldrig komma på tanken att dra in de anställdas kaffe. I såväl företag som hos många organisationer är det dessutom vanligt att man erbjuder sina anställda en fruktkorg i fikarummet. Det handlar om enkel personalvård till en i sammanhanget försumbar kostnad. Men i flera kommuner sitter det alltså en nitisk tjänsteman eller korkad politiker och kommer på sånt trams som att spara in på personalens kaffe. Detta samtidigt som det läggs miljoner på att planera arenor som aldrig blir verklighet och köps in offentlig konst i form av betongklossar som inte gör en människa glad.
I grunden handlar kaffefrågan inte så mycket om kronor och ören som om vilken syn kommunen har på sina anställda och deras betydelse för den offentliga verksamheten. Självklart är det ingen som väljer eller väljer bort ett specifikt jobb eller arbetsgivare baserat på om man får kaffe eller inte. Men att det står en gratis kaffeautomat på jobbet har i vardagen ett stort signalvärde.
Skulle man fråga de som faktiskt betalar för kaffet, det vill säga skattebetalarna, om de anser att undersköterskor och förskollärare borde kunna ta sig en kopp eller två på arbetsgivarens bekostnad skulle det dessiutom tveklöst bli ett rungande ja. Så tänk om och tänk rätt. De kommuner som snålar måste inse att om de drar in på dyra konsulter, arenaslöseri och konstig konst har de faktiskt råd att visa sin personal ett minimum av uppskattning.