Kunskap och bildning ger människan makt att forma sitt liv.
Klassresan börjar i klassrummet.
Flosklerna har haglat över den svenska skolan. Floskler eftersom förbättringspotentialen förblivit mer eller mindre orubbad.
Att ranka kvaliteten på allt från företagsklimat och skola till allmän trivsel och kommunens miljöarbete är inte problemfritt.
Oftast finns det en mer eller mindre dold agenda bakom. En organisation som vill nå ut med ett budskap. Ändå fortsätter de. För att så få ifrågasätter dem.
Politiker använder dem gärna. Om de tjänar partiets syften, om de kan användas som ”bevismaterial”. Andra politiker förkastar dem och de urvalskriterier som ligger till grund för rankningen.
Men så länge politikerna använder dem som de gör så har de relevans i debatten.
När Lärarförbundet för tjugonde (och sista) året presenterar sin skolrankning tappar skolorna i de norra delarna av Västerbotten. Och de tappar rejält. Skellefteå minus 68 placeringar, Norsjö minus 96, Malå minus 141. Arvidsjaur är Norranområdets bästa skolkommun med en tiondeplats, Arjeplog klättrar 87 placeringar.
Mätt på följande kriterier: Resurser till undervisningen, antalet utbildade lärare, lärartäthet, friska lärare, löner, kommunen som huvudman, andelen barn i förskola, betygsresultat i årskurs 9, andelen elever godkända i alla ämnen i årskurs 9, andelen elever som fullföljer gymnasieutbildningen inom tre år.
Problemet med Lärarförbundets rankning är att grundförutsättningarna för en rättvis rankning saknas. Skillnaderna kommunerna emellan är alltför stora. Heder åt Lärarförbundet som inser rankningens fel och brister och lägger ner.
Frågan är bara vad som ska ersätta Lärarförbundets siffror som slagträ i den lokala skoldebatten.
Bäst är nog att luta sig mot Skolverkets statistik. Som central förvaltningsmyndighet borde deras diagram och tabeller vara ”ofärgade” av fackföreningars och arbetsgivares siffror.
För skoldebatten måste fortsätta. Inte bara lokalt, utan även nationellt. En fråga som behöver avgöras i närtid är om staten eller kommunerna ska vara huvudman för skolan. Det finns sådant som talar för staten, och sådant som talar emot.
Lärarförbundet talar för. Det var också en av kriterierna i undersökningen.
När den svenska skolans problem och förtjänster diskuteras är det viktigt att det görs utifrån ett vederhäftigt perspektiv med vederhäftig statistik i botten. Om politiken inte gör det handlar det om opinionsbildning från ett fackförbund. I detta fall Lärarförbundet.