Sverige är överlag rätt skonat från korruption i det offentliga, och presterar i regel högt i Transparency Internationals årliga rankningar. Men allt är inte frid och fröjd. Nyligen avslöjade Dagens Nyheter (23/3) hur Statskontorets generaldirektör och en personalspecialist på myndigheten handplockat en tidigare kollega till en hög chefstjänst.

Att Statskontoret är den svenska myndighet som har i uppdrag att leda arbetet mot korruption får det hela att framstå som än mer allvarligt. I utbildningsmaterial riktat till andra myndigheter avråds från att använda så kallade ”skenannonser” – det vill säga annonser som sätts upp på en anslagstavla som få har koll på.

Ändå är det precis vad man gjort i det här fallet: jobbannonsen lades inte upp på myndighetens hemsida eller Arbetsförmedlingens platsbank, men satt uppe på Statskontorets egna anslagstavla i fem dagar. Därtill under en period då kontoret i princip var tomt, eftersom medarbetarna uppmanades att arbeta hemma på grund av covid.

Rekryteringar i offentlig sektor måste skötas på ett öppet sätt, och även om ingen lagstiftning specificerar precis hur en ledig tjänst ska utannonseras så är enbart myndighetens egna anslagstavla knappast ett lämpligt sätt. Det är en fråga om tillit.

I Transparency Internationals senaste mätning kom Sverige på en delad fjärdeplats, men det var inte enbart en bra nyhet. Styrelseordföranden för organisationens svenska gren (DN 25/1) varnade för att det finns tydliga tecken på ökad risk för korruption i Sverige. En del av försämringen var till följd av pandemin – ett mönster som återkommer i flera andra länder.

Men även tillsättningen av generaldirektörer och liknande poster kritiserades. Den makten ligger helt hos regeringen. I höstas släppte den liberala tankesmedjan Timbro rapporten Enpartistaten som gick igenom samtliga utnämningar under Stefan Löfvens (S) tid som statsminister. Det visade sig att bland de tillsatta som hade partibok var socialdemokrater dominerande, och dominansen var ännu tydligare om man viktade efter myndigheternas storlek. I ett flertal fall fanns dessutom stora brister i transparens kring processen. Slutsatsen blev rimligt nog att ett nytt utnämningsförfarande bör införas.

Stärkta regelverk och rutiner behövs för att minska risken för vänskapskorruption i Sverige. Det offentliga ska inte gå att använda som en gräddfil åt sina vänner eller partikamrater. Sverige kanske är bland de bästa i världen, men det innebär inte att korruptionsbekämpningen fungerar bra nog.