Den som inte står bakom Ukraina är förpassad till den politiska marginalen. Sådan är stämningen i europeisk politik just nu. Det framgick under Europaparlamentets sista plenarsession i Strasbourg i april. Vikten av att stödja ukrainarnas kamp var ett stående budskap på de svenska partiernas pressträffar och under debatterna i plenisalen.
Till och med den ryska regimens gamla vänner i Europa – ytterhögern och i vissa länder yttervänstern – har ändrat budskap där de hellre söker en tredje ståndpunkt än att ställa sig på Moskvas sida. De som svassar för Putin, som Ungerns Viktor Orbán, blir isolerade. Hans parti var för inte så länge sedan självskriven i den konservativa och kristdemokratiska EPP-gruppen i EU. Nu är det inte ens självklart att Fidesz är välkommet i ECR där Sverigedemokraterna sitter.
Denna europeiska samstämmighet är både en styrka och en sårbarhet. Mobiliseringen och den skarpa skiljelinjen mellan rätt och fel är viktig för Ukraina. Men den breda uppslutningen gör det samtidigt svårt att skilja substans från pose, att upptäcka de falska Ukrainavännerna, opportunisterna.
Ett sätt att få klarhet är dock att ställa testfrågor. En sådan är vad man gjorde före Ryssland olagliga invasion av Ukraina 24 februari 2022. Det gäller i högsta grad SD. Deras mörka meritlista är lång men här är tre saker:
1. 10 februari, tio dagar före Rysslands fullskaliga invasion, röstade Europaparlamentet för ett ekonomiskt stöd på motsvarande 15 miljarder kronor till den ukrainska staten som led av pandemin, av striderna i öst och av ett akut hot om ett utvidgat krig. Röstsiffrorna var 598 ja, 53 nej och 43 nedlagda. Sverigedemokraternas tre ledamöter – Peter Lundgren, Jessica Stegrud och Charlie Weimers – tillhörde den sista gruppen.
– Man har redan skickat ett antal ekonomiska stödpaket till Ukraina genom åren utan att det förelåg någon risk för rysk aggression. Det här är ytterligare ett paket till den i grunden misskötta och korrupta ukrainska ekonomin, sa Weimers (Aftonbladet 15/2 -22).
Märk väl ordvalet om rysk aggression. Som om en sådan inte pågått mot Ukraina sedan 2014.
2. 2022 godkände också EU och dess medlemsstater associeringsavtalet med Ukraina som innebar att landet knöts närmare EU politiskt och ekonomiskt. Sverigedemokraterna röstade mot avtalet både i Sveriges riksdag och i Europaparlamentet.
3. 2019 höll Thierry Baudet, ledare för det nederländska högerradikala partiet Forum för demokrati, ett bejublat tal på Sverigedemokraternas stämma. Denne hade bland annat drivit fram en folkomröstning i Nederländerna mot EU-avtalet med Ukraina och spridit Moskvavänliga konspirationsteorier om nedskjutningen av det malaysiska passagerarplanet MH17.
SD var inte ensamt om att gulla med Baudet. Svenska Dagbladets ledarsida hade en inställsam intervju med honom: Nederländsk populist: ”Trump kan vara en viktig inspiration” (SvD 18/2 -17). Det var en tid innan Baudet kom ut som öppen Putinvän och beskrev Ukraina som en filial till den amerikanska ”djupa staten”. Men den som ville se vem han var kunde göra det redan 2016 och definitivt 2019.
Gjorde SD det? Självklart, och det störde dem inte. Helt enkelt för att antidemokrati och Putinflört inte var dealbreakers för relationerna i den högerradikala miljö där SD rörde sig. Det ger också en uppfattning om hur djupt SD:s Ukrainavänskap egentligen går.