Det är i grunden en god sak att samhället kan bistå med stöd för att hjälpa människor som står långt från arbetsmarknaden att få in en fot och skaffa sig erfarenhet och kontakter. Subventionerade anställningar av olika slag sänker trösklarna, skapar meningsfullhet och leder förhoppningsvis även till att arbetsgivare på längre sikt kanske inte är lika oroliga för att ge människor som inte har ett perfekt cv en chans. Samtidigt är det mycket pengar det allmänna lägger på detta. Hela 18 miljarder kronor går årligen till olika statliga satsningar på subventionerade anställningar för att ge jobb åt cirka 150 000 personer. Det handlar om alltifrån nyanlända till långtidsarbetslösa och personer med funktionsnedsättning. Normalt går det till så att arbetsgivaren anställer personen ifråga och sedan betalas lönesubventionen ut till företagets skattekonto.
Från samhällets sida är det naturligtvis viktigt att allt går rätt till och att pengarna används så som det var tänkt. Annars är det som att slänga skattepengar i sjön. Tyvärr verkar det som att det är just vad som sker.
Den 21 november publicerade Riksrevisionen en granskningsrapport där man kartlagt hur resurserna används och hur kontrollfunktionerna sköts. Granskningen fokuserar på nystartsjobb, lönebidrag och introduktionsjobb och visar att stödens utformning leder till missbruk samt att delar av kontrollen är ineffektiv.
Bland de problem och risker som är tydliga finns skenanställningar, orimliga arbetsvillkor och att stödpengar används till att anställa personer som enligt regelverken inte ingår i någon av de kategorier som har rätt till en subventionerad anställning. Särskilt stora svårigheter tycks det vara med nystartsjobben, framförallt beroende på att ersättningen är förhållandevis hög och kontrollerna få, vilket lockar till missbruk och fusk.
Arbetsförmedlingen som är kontrollmyndighet när det kommer till de subventionerade jobben har enligt Riksrevisionen en kontrollkedja som är ineffektiv och inte utformad på ett sätt som gör det möjligt att stoppa arbetsgivare som satt det i system att utnyttja både utsatta individer och samhällets resurser. Bland annat fattas nya beslut om subventionerade anställningar trots att det pågår tillsynsärenden mot arbetsgivare. Något som måste upphöra.
“Subventionerade anställningar hör till de statliga ersättningar som anses ha högst risk för felaktiga utbetalningar. Här behöver regeringen och Arbetsförmedlingen vidta åtgärder”, sade riksrevisionsdirektör Claudia Gardberg Morner i samband med att granskningsrapporten publicerades.
Även om regeringen på senare tid gjort en hel del för att minska felaktiga utbetalningar behövs det uppenbarligen ytterligare insatser för att komma till rätta med det faktum att en alltför stor del av de 18 miljarderna hamnar i fel fickor. Ansvaret faller både på politiker och tjänstemän. Arbetsförmedlingen måste få tillräckliga resurser för att ha förutsättningar att kunna driva in felaktigt utbetald ersättning. Myndigheten måste dessutom upprätta bättre kontrollrutiner och ett närmare samarbete med polisen.
Om det i framtiden ska finnas en legitimitet i att använda skattepengar för att hjälpa människor att hitta en väg till egenförsörjning måste missbruk beivras. Vi kan inte ha ett vilda jobb-västern där det i princip är fritt fram att lura till sig pengar och utnyttja arbetslösa.