Det lackar mot jul.
Många barn och unga vill öppna hårda paket. Det tycker jag att de ska få göra. Men inte enbart innehållande den senaste smartphonen, en ny speldator eller idrottsutrustning. Utan även böcker. Med förhoppningen att de ska vara så väl utvalda att det stimulerar till läsning.
I det moderna Sverige har språket och läsningen fått en allt större betydelse.
Att kunna läsa, uttrycka sig väl i tal och skrift är en sorgligt underskattad konstart. Att barn inte lär sig att läsa ordentligt är inte ett problem isolerat till ämnet svenska. Det spiller tvärtom över på och försvårar inlärning i andra ämnen.
För några veckor sedan hade landets skolelever höstlov. Förlåt, de hade läslov. För så ska det numera heta. Det bestämde den rödgröna regeringen sommaren 2016. Tanken var att skapa en vecka där läsningen får samma plats som idrotten har under sportlovet.
Tanken är god och Gustav Fridolin (MP), som då var utbildningsminister, sade sig vara övertygad om att satsningen, om inte omedelbart så i varje fall på sikt, kommer att få effekt (SVT Nyheter 31/10 2016).
Var folkhögskolelärare Fridolin står i frågan i dag är inte bekant.
Tanken är god, men jipporeformer som läslov är inte vad svensk skola behöver.
För att lyfta elevernas läsning behövs det i stället en bibliotekspolitik värd namnet med rejäla satsningar på bemannade skolbibliotek, med ett rikt utbud av litteratur, och fortbildning till lärare.
Alltför många skolor saknar, av olika anledningar, eget skolbibliotek. Bara fyra av tio skolelever har tillgång till ett skolbibliotek, enligt en rapport från Lärarstiftelsen (27/4 2022). De skolorna och eleverna behöver få tillgång, eller rättare sagt ökad tillgång, till folkbiblioteken.
Vilket i sin tur betyder att folkbiblioteken behöver se över sina öppettider.
Detta skriver Anders Almgren om i ett Skellefteåförslag. Till vardags är han lärare i svenska på Bureskolan och därmed väl insatt i problematiken; att alltför få skolelever har tillgång till ett skolbibliotek och att det finns stora skillnader skolor emellan.
Så här skriver han bland annat: ”Vi är många i skolan som dagligen kämpar för att motverka det minskade läsandet och läsintresset. Vi brinner för att stimulera våra elever, men när vi ser möjligheterna minska för att kunna utföra en bra arbetsinsats är det lätt att ge upp. Något som jag tror ingen önskar.”
Nej, det är verkligen ingenting som någon önskar. Att lärarna ska ge upp.
Men hans reaktion är förståeligt. I slutet av september landade ett mejl från Bureå bibliotek i Bureskolans inkorg. Där stod det bland annat: ”Kom ihåg att ni ska boka med minst fyra veckors mellanrum så att alla klasser/förskolegrupper kan få tillgång till biblioteket.”
Ett biblioteksbesök var fjärde vecka? Det imponerar inte.
I Skellefteå har kommunen i flera fall valt att integrera skolbiblioteken med folkbiblioteken. Även den tanken är god.
Men om man tittar på folkbibliotekens öppettider i kommunens ytterområden – som i Bureå – är det inte speciellt svårt att se problematiken. Medan privatpersoners tillgång till biblioteket – via lånekort – är god är skolans tillgång högst begränsad.
Här ska dock poängteras att det inte är Bureå bibliotek, eller något annat av kommunens bibliotek i ytterområdena, som ska klandras. De som ska ställas till svars för snålt tilltagna öppettider är kulturnämnden och i förlängningen kommunfullmäktige.
Det är de som har att handskas med bibliotekens pengar och därmed med dess öppettider.
Det går att hänvisa till lagtexten. I bibliotekslagen stipuleras bland annat att folkbiblioteken ”ska ägna särskild uppmärksamhet åt barn och ungdomar för att främja deras språkutveckling och stimulera till läsning” och att alla skolformer ska ”ha tillgång till skolbibliotek”.
Frågan är om det verkligen är så. Tänk dig att lilla Henrietta (eller lille Henry) lånar en bok på biblioteket i Bureå. Läser ut den på några dagar och får sedan vänta i drygt tre veckor på att lämna tillbaka boken och låna en ny.
Om inte föräldrarna kan hjälpa till och fixa bytet av bok under ordinarie öppettider.
Att kunna läsa, uttrycka sig väl i tal och skrift har blivit allt viktigare. Det är en kunskap som är av avgörande betydelse för elevernas framtid i morgondagens informationssamhälle.
Att inte satsa på skolbiblioteken är därför att svika eleverna.