Våldet är ett av vår tids största samhällsproblem.

Oavsett om det handlar om våld i gängkriminella miljöer, i en krogkö eller om det sker inom hemmets fyra väggar.

Låt oss den här gången rikta blickarna mot mäns våld mot kvinnor.

Precis som Norranjournalisterna Lina Andersson och Frida Öhman gjort i en serie artiklar (Norran 22–23/6 2021).

Mäns våld mot kvinnor är inte enbart ett allvarligt hot mot deras säkerhet, frihet och rättigheter. Det innebär dessutom stora ekonomiska kostnader för samhället. Socialstyrelsen uppskattade i en rapport från 2006 att mäns våld mot kvinnor i nära relationer kostar samhället runt tre miljarder kronor varje år. Siffran stiger med det dubbla, eller mer, om mäns övriga våld mot kvinnor, som olaga hot, stalkning och våldtäkt av en okänd gärningsman inkluderas.

Bara några få dagar innan regeringen Löfven II lades till handlingarna presenterade man en lång lista med åtgärder mot mäns våld mot kvinnor. Visst är bra, annat sämre, en del saknas. Det fanns till exempel inga skarpa löften om mer pengar till landets kvinnojourer.

Mycket är gjort. Men mycket är också ogjort.

Det behövdes till exempel en omfattande debatt, där flera uppmärksammade fall inträffat tätt inpå varandra, fall där män misstänks ha mördat en kvinna som de hade eller hade haft en relation med, för att den nu fallna regeringen skulle komma med ett åtgärdsprogram.

Sådan senfärdighet duger inte. För det här är inget nytt problem. De senaste fyra åren har till exempel i snitt 15 kvinnor dödats av en närstående i en parrelation, enligt en rapport från Brottsförebyggande rådet.

2020 dödades 13 kvinnor, 2019 dödades 16 och 2018 dödades 22 kvinnor i en nära relation.

Bakom de siffror finns en mamma, en dotter, en arbetskamrat, en vän.

Så låt oss därför fortsätta med lite mer siffror. Mäns våld mot kvinnor är vanligare än vad vi vill tro. Förra året anmäldes 39 200 misshandelsbrott och 8 690 våldtäkter mot kvinnor eller flickor. Och då ska man komma ihåg att mörkertalet är stort. Brottsförebyggande rådet uppskattar att bara omkring 20 procent av allt våld mot kvinnor polisanmäls.

I tider som dessa är det populärt att ropa efter hårdare tag och strängare straff. Regeringens åtgärdspaket innehåller också en rad förslag om straffskärpningar: Straffansvar för psykiskt våld, skärpt straff för den som bryter mot kontaktförbud, skärpt straff för grov kvinnofridskränkning, för våldtäkt, för sexköp, lättare att sätta fotboja på den som förföljer kvinnor och så vidare.

Allt det där är både gott och väl. Men frågan är i vilket utsträckning det hjälper.

Kvinnomisshandlare och våldtäktsmän kan självklart inte begå nya brott bakom lås och bom. Men i ”fyllan och villan” är det nog inte många som tänker på konsekvensen av sitt handlande. Hårdare straff gör inte att gärningsmän tänker efter före.

Samtidigt som det är just det som samhällets samlade insatser mot mäns våld mot kvinnor måste syfta till: att få gärningsmännen att tänka efter före. Och naturligtvis att på olika sätt hjälpa och vid behov skydda brottsoffren.

Det absolut viktigaste är att män inte slår och våldtar, att de tar ansvar för sitt handlande. Före de handlar. Därtill måste kvinnorna bli trodda, deras uppgifter tas på allvar genom hela rättsväsendet – från polisen och sjukvården, via åklagare fram till rättegång och eventuell fällande dom.

Mäns våld mot kvinnor är skrämmande, som allt annat våld. Samhällets bristande engagemang för att kvinnor misshandlas och mördas av närstående män är än mer skrämmande. Att brottsoffer har otroligt svårt att få rättvisa och upprättelse är det också.

Men det mest skrämmande är ändå den tätt sammanlänkade händelsekedjan: Få anmäler brott till polisen, få anmälningar leder till åtal och få åtal leder till fällande domar. Vilket i sin tur minskar benägenheten att anmäla – när man tror att det ändå inte kommer att leda till några rättsliga åtgärder. Det här visar på det stora förtroendegap som finns mellan polisen, samhället och väldigt många kvinnor.

Det är där som det stora arbetet behöver påbörjas.

I Skellefteå har antalet män som anmäls för att ha misshandlat en närstående kvinna ökat med 115 procent jämfört med 2019, antalet våldtäkter med 200 procent. Om det är en tillfällighet eller en trend som det går att haka på är för tidigt att säga.

Oavsett vilket måste samhället bortom strängare straff visa att det står på de våldsutsatta kvinnornas och barnens sida.