Skellefteå har växtvärk.
En insikt som i allt större utsträckning styr det politiska samtalet. Nu senast i samband med tisdagens kommunfullmäktigesammanträde. Gång på gång refererades det till den väntade befolkningsökningen.
Det är bra. För det här är frågor som måste diskuteras. Ju förr och mer, desto bättre. Tonläget är också ett helt annat än för bara ett år sedan. Eftertankens kranka blekhet tycks ha nått de kommunfullmäktigepolitiker som tidigare bara såg fördelarna, inte nackdelarna.
Ske Skellefteå klara av det här, långsiktigt hållbart, måste tillväxtens plus och minus diskuteras och analyseras. Förutsättningslöst och utan ideologiska skygglappar. Sammanhållning och samarbete över parti- och blockgränserna med andra ord.
För bortom kommungränsen finns de som suktar efter samma pengar som Skellefteå behöver till egna infrastrukturprojekt. Man kan inte säga att Region Västerbottens planer för infrastruktur gynnat de norra länsdelarna. Att det är i Skellefteå det händer måste visa sig i regionens nästa infrastrukturplan.
Man kan också fråga sig hur de röda och gröna politikerna från den norra länsdelen agerar i regionen. Om det är partipiskan eller de väljare som röstat fram dem som är viktigast. Frågan behöver ställas igen när Skellefteå har växtvärk.
Två angelägna infrastrukturprojekt som kommunfullmäktige debatterade var en cykelväg mellan Medle och Mobacken – Maria Bernsson (C) och Kjell Bergmark (C) – och vägen till flygplatsen – Anette Lindgren (M).
Som så många gånger förr poängterade kommunalrådet Lorents Burman (S) att det som staten ska finansiera ska staten finansiera. Inte kommunen. Ett klokt ställningstanande som samtidigt sätter press på partikamraterna att i regionen verka för länsändans bästa.
Intressantaste punkten var motionen av Carina Sundbom (C), Maria Bernsson (C) och Kjell Bergmark (C) om att inrätta ett ”projektkontor” för Skellefteås snabba utveckling.
Inte för att dagens tjänstemän gör ett dåligt arbete, utan för att komplexiteten i utvecklingen gör att det behövs en ”tydligare strategisk ledning med förstärkning av professionell kompetens, för att driva och genomföra Skellefteå kommuns utvecklingsuppdrag.”
Ännu intressantare blev punkten när Hans Brettschneider föreslog att frågan skulle kopplas till en miljöstrateg.
Men det tyckte inte den röda majoriteten. Motionen röstades ner. Tyvärr, ska tilläggas. För det är just i den här typen av strategiska frågor som politiska konflikter och strider borde förbjudas.