Han besegrade sina rivaler.
År 221 f Kr blev Qin Shi Huangdi Kinas första kejsare.
Alltsedan dess har kinesiska makthavare talat maktens språk.
Det gör de än i dag. Den kinesiska ambassaden i Sverige fortsätter med sina attacker på det fria ordet. Nyhetsredaktioner, enskilda journalister och politiker tillrättavisas när deras bild av Kina och kinesiska intressen inte stämmer överens med kommunistpartiets.
De försöken måste omedelbart upphöra.
Tankesmedjan Frivärld bedriver opinionsbildning inom utrikes- och säkerhetspolitiska frågor. För ett år sedan släppte de rapporten ”Kinas attacker för att tysta kritiker: En genomgång av kinesiska ambassadens uttalanden under ambassadör Gui Congyou”.
Åtskilliga är den kinesiska ambassadens uppläxningar av allehanda svenska debattörer.
Förr om åren lade ambassaden ut sina magisteraktiga uppläxningar på sin hemsida. Det gör man inte längre. I varje fall inte i tidigare omfattning. Det gör det svårare att uppmärksamma och analysera attackerna.
Det konstateras i Frivärlds nya rapport ”Draken som bytte taktik: Kinesiska ambassadens arbete för att tysta kritiker”. Den ska ses som en uppföljning och uppdatering av fjolårets rapport. Slutsatsen är att attackerna fortsatt, men delvis bytt skepnad.
Det finns ett par ämnen som provocerar mer än andra.
Utan inbördes ordning ogillas texter om att det skulle innebära ett säkerhetshot om Huawei fick vara med och bygga upp det svenska 5G-nätet, att det i Xinjiangprovinsen i nordvästra Kina sker omfattande människorättsbrott mot den uiguriska befolkningen.
Att skriva om Hongkong, om demokratin som slogs i spillror, om de nya säkerhetslagar som är så vaga och så omfattande att i stort sett vad som helst kan bedömas som varande ett hot mot den ”nationella säkerheten” uppskattas heller inte.
Ett annat känsligt kapitel är den kinesisk-svenske författaren och förläggaren Gui Minhai som hålls fängslad av den kinesiska staten.
Eller som Norrans ledarredaktion gjorde – spekulera om möjliga bakomliggande orsaker till coronapandemin. Ambassaden uttryckte sitt missnöje. Ett mejl kom som ett brev på posten.
Men det finns det som är värre, mycket värre än mejlet till Norran.
Journalisten Jojje Olsson uppmanades att sluta rapportera om den då pågående bojkotten av H&M. Om inte skulle han få ”möta konsekvenserna”. Kurdo Baksi attackerades för att ha anordnat en manifestation för Gui Minhai.
Lars Ströman är politisk redaktör på Nerikes Allehanda. Han fick hotfulla mejl från ambassaden – som agerar med kommunistpartiets goda minne – sedan han skrivit att Taiwans ambassadör gärna ser att forskningsminister Matilda Ernkrans (S) besöker landet.
Uppräkningen hade kunnat fortsätta ett bra tag till.
Det mest anmärkningsvärda snedsteget torde ändå vara det när riksdagsledamoten Hampus Hagman (KD) uppmanades att återkalla två motioner han skrivit om Taiwan. Hagman hade bland annat kallat Taiwan ett land. En allvarlig politisk provokation, ansåg ambassaden.
Under Xi Jinpings ledning är det många tumskruvar som dragits åt.
Attackerna på det fria ordet är bara en del av folkrepublikens strategiska mål – att vara ”ledande världsmakt år 2050 i kraft av sin ekonomi och globala position”, som det heter i den senaste rapporten från Frivärld.
Och då finns det, i kinesiska ögon, ingen plats för de som tycker annorlunda. Varken i Kina eller annorstädes.
Kina är en stormakt. Som talar maktens språk. Sverige är allt annat än en stormakt och har ingen möjlighet att ensamt stå emot kinesiska påtryckningar. Vad som därför behövs är någon form av internationellt samarbete, internationell solidaritet och en stark enighet i synen på Kinas olater och maner. EU och den övriga västvärlden måste hitta gemensamma molnstrategier.
För det har inte varit, är inte och kommer aldrig att bli okej att ett lands ambassad läxar upp, förlöjligar, hånar och hotar journalister, debattörer och politiker.
Om de kinesiska påtryckningarna fortsätter behöver Sverige agera. Utifrån sina egna förutsättningar.
Utrikesdepartementet kan kalla upp ambassadör Gui Congyou efter varje hotfullt brev, den kommande myndigheten för psykologiskt försvar kan publicera en sammanställning av attackerna och regering och riksdag kan stödja de som lever under kinesiskt förtryck.
Kritiken mot Kina får inte tystna. Det är precis som Patrik Oksanen och Jesper Lehto skriver i Frivärlds rapport: ”I slutändan handlar det om huruvida världen ska domineras av auktoritära styren, som det kinesiska, eller av den liberala demokratins idéer.”