Vi går mot bättre tider, tro mig, tro mig.
Den som trodde det var Ulf Lundell (Längre inåt landet 1980).
Och, ja, han har rätt: Vi går mot bättre tider.
Men snabbt kommer det inte att gå. Det dröjer till slutet av 2022 innan tillväxttappet hämtats igen. Det dröjer till efter 2023 innan arbetslösheten bedöms vara tillbaka på samma nivå som före coronakrisen.
Det finns dock tecken på att återhämtningen har inletts. I blygsam skala.
Statliga Konjunkturinstitutet pekar i sin senaste prognos på att läget i den svenska ekonomin förbättras. Men pekar samtidigt på att de positiva signalerna bör tolkas med försiktighet eftersom ökningen sker från så låga nivåer.
På tisdagen presenterade arbetsgivarorganisationen Svenskt Näringsliv det första av tre återstartspaket för Sverige.
Budskapet från vd Jan-Olof Jacke innehöll inga nya, revolutionerande idéer. The best of, om man så vill.
Däremot var det en pinsam påminnelse om alla de problem på den svenska arbetsmarknaden som borde vara lösta, men som gång efter annan skjutits på framtiden.
Den socialdemokratiska minoritetskoalition som styrt och ställt Sverige har helt enkelt inte gjort tillräckligt.
Oavsett hur mycket det ideologiska skinnet svider behöver den S-ledda regeringen ta sig en rejäl funderare på vad som kan göras för att underlätta återstarten av de svenska företagen – och därmed Sverige.
Om regeringen saknar egna idéer och förslag rekommenderas Svenskt Näringslivs rapport ”Kraftsamling för jobben: reformer för ett mer konkurrenskraftigt och hållbart Sverige” som sommarläsning.
Det är precis vad det handlar om. Hur Sverige ska kunna kraftsamla för jobben. Politiker, fack och arbetsgivare behöver sätta sig vid lämpligt förhandlingsbord och börjar samtala om vad som bör, behöver och kan göras.
Svenskt Näringslivs önskelista innehåller bland annat: Bättre investeringsklimat, satsningar på forskning och utveckling, tryggad kompetensförsörjning, utbyggd digital infrastruktur och sänkt arbetsgivaravgift för unga.
Det är bra att Jan-Olof Jacke tar till orda och presenterar konkreta förslag på hur ekonomin kan återstartas. Sverige var ett litet, exportberoende land innan coronakrisen, och kommer även efter densamma att vara ett litet, exportberoende land.
Tappar Sverige i konkurrenskraft skulle det få mer eller mindre katastrofala följder för den svenska ekonomin – och därmed också för svensk välfärd: Vården, skolan, omsorgen, de i ett internationellt perspektiv förhållandevis starka offentliga sociala skyddsnäten – och en hel del annat.
Ansvaret vilar tungt på våra folkvalda politiker. Rätt åtgärder och företagen börjar våga anställa, investera och handla. Fel eller inga åtgärder alls och landets konkurrenskraft – och därmed även statens skatteintäkter – riskerar att skjutas i sank.
Det är omöjligt att sia om framtiden, om vad som finns på andra sidan coronapandemin. Vad vi däremot vet är att coronakrisen har djupgående konsekvenser – inte bara på samhället i stort utan också på enskilda individer.
Coronakrisen har inneburit att flertalet av världens länder, bland dem Sverige, åter hamnat på ruta ett.
Det behövs en omstart av samhället, av ekonomin.
Så nu har politiken chansen att göra rätt där det tidigare blev fel. Det är få som får en sådan andra chans.
Den svenska arbetsmarknaden behöver ett omfattande reformpaket för att företagen ska kunna/våga vara med och lägga grunden till ett mer konkurrenskraftigt, hållbarare och grönare Sverige.
Uppmaningen till politiken blir därför: Gör om och gör rätt.