Ryktet om den svenska skolans förfall är överdrivet

Tittar man på andelen låg- och högpresterande elever ser man att de högpresterande blivit fler. Det är ett styrkebesked.

I debatten låter det ofta som att kvaliteten sjunkit kraftigt i den svenska skolan. Men det är en bild som inte riktigt överensstämmer med verkligheten.

I debatten låter det ofta som att kvaliteten sjunkit kraftigt i den svenska skolan. Men det är en bild som inte riktigt överensstämmer med verkligheten.

Foto: Jonas Ekströmer/TT Nyhetsbyrån

Ledare2022-09-22 07:00
Detta är en ledare. Norran är partipolitiskt obunden med beteckningen frisinnad.

Hur bra är egentligen den svenska skolan?

Lyssnar man på debatten är det lätt att tro att den inte håller måttet.

Det är dock en ”sanning” som det finns anledning att närmare syna.

I en rapport från den marknadsliberala tankesmedjan Timbro, som släpptes i somras, går nationalekonomen Gabriel Heller Sahlgren igenom Sveriges resultat i ett antal internationella mätningar, och kan konstatera att vi inte alls är så illa ute som det ibland kan låta.

Att bara titta på resultaten för elever med minst en svenskfödd förälder ger bättre jämförbarhet över tid eftersom det blir ett sätt att justera invandringens effekter på den svenska skolan. Gör man det är svensk skola bland de bästa i världen.

Den svenska skolans kvalitet föll visserligen efter millennieskiftet. Men enligt rapporten – Kunskapsskolans återkomst – var det tappet utraderat 2018 bland elever med svensk bakgrund.

Tittar man på andelen låg- och högpresterande elever ser man dessutom att de högpresterande blivit fler sedan omkring 2010. Ett styrkebesked.

I en text i nättidskriften Kvartal (7/9 2022), grundad på rapporten, gör Heller Sahlgren ett antal intressanta iakttagelser.

Borgerligheten har varit förhållandevis ointresserad av att ta åt sig äran av de skolreformer som infördes under alliansåren. Men kanske mest anmärkningsvärt är det att ”skolpartiet” Liberalerna, som innehade skolministerposten, inte velat lyfta den egna politikens resultat.

I stället har Liberalerna gjort stor sak av att fusk skulle ligga bakom de förbättrade resultaten efter avslöjandet att Sverige hade uteslutit fler barn från testet än vad Pisas regler tillät.

Men poängen är inte att Sverige inte bröt mot Pisas regler utan att det finns anledning att förhålla sig mindre dogmatiskt till vad resultaten faktiskt säger. Även om det innebär att man inte kan kritisera regeringen lika hårt.

Det är knappast märkligt att elever, som har ett annat modersmål än svenska, inte presterar på samma nivå som jämnåriga som har det. Särskilt om deras föräldrar är lågutbildade.

Blir den gruppen större – vilken den blivit i Sverige – är det inte konstigt att resultaten faller. Men det behöver inte betyda att kvaliteten blivit sämre. Mäter man så riskerar en stram migrationspolitik att bli en förutsättning för skolpolitiken.

Svensk skola kan bli bättre. Men politiken för att nå dit måste bygga på en korrekt bild av verkligheten. Annars är risken att man missar vilka reformer som redan gett god effekt och därför går vilse i jakten på andra lösningar.