Socialdemokraterna vill höja skatten pÄ kapitalinkomster.
Det lÀt statsminister Stefan Löfven (S) meddela i partiledarutfrÄgningen inför valet 2018.
Men nÀr hans finansminister Magdalena Andersson (S) nÄgon dag senare ombads specificera exakt vilket kapital som skulle beskattas högre började hon tala i negationer.
âVi pratar inte om en förmögenhetskatt, inte om en arvs- och gĂ„voskatt, och inte om en fastighetsskatt eller en reavinstskattâ, sa Magdalena Andersson till Expressen (23/8 2018).
Det Àr en illustration av det nationalekonomen Klas Eklund skriver om i sitt förslag till skattereform.
Kapital kan anta mĂ„nga former. Det kan handla om rena pengar i företag, om villor eller bostadsrĂ€tter, om mark eller om en slĂ€ktklenod. Beroende pĂ„ om formen Ă€r lĂ€ttrörlig eller trögrörlig â det vill sĂ€ga enkel eller svĂ„r att realisera, flytta ut ur landet eller föra över till en annan kapitalform â beskattas antingen vĂ€rdet pĂ„ tillgĂ„ngen eller dess avkastning.
TvÄ Är och en besvÀrlig regeringsbildning senare Àr det fortfarande inte klart vilken skatt Magdalena Andersson faktiskt vill höja. Utöver den mindre bankskatt som januaripartierna kommit överens om och som ska införas 2022.
Socialdemokraterna pratar gÀrna om höjd skatt för de rikaste, om att ekonomiska klyftor ska jÀmnas ut genom kapitalskatter. Men som Klas Eklund visar Àr det lÀttare sagt Àn gjort.
Ăverlag Ă€r den ekonomiska jĂ€mlikheten i Sverige god. UngefĂ€r likadan som pĂ„ 1960-talet, enligt de flesta relevanta mĂ„tt.
I den mÄn klyftor vuxit handlar det inte om att den rikaste procenten eller tiondelen dragit ifrÄn. Det handlar frÀmst om att breda befolkningslager under decennier tagit del av stigande bostadspriser.
Ironiskt nog delvis som ett resultat av den socialdemokratiska hyresregleringen.
Om det Ă€r detta âproblemâ man vill komma Ă„t Ă€r det nĂ„gon form av fastighetsskatt man bör övervĂ€ga.
Men det avfÀrdade Magdalena Andersson alltsÄ.
DÀrmed inte sagt att varken kapitalskatterna i stort eller bostadsbeskattningen specifikt saknar reformbehov. Sedan den borgerliga regeringens reform Àr fastighetsskatten regressiv. Det vill sÀga mer gynnsam ju dyrare bostad man Àger.
Den som Àger en villa vÀrd 25 miljoner kronor betalar samma skatt som en Àgare till ett 1,5-miljonershus.
Man behöver inte önska ett Äterinförande av Göran Perssons fastighetsskatt för att tycka att det Àr orimligt.
DÀrtill Àr hyresrÀtter överbeskattade.
Beskattningen av företag lÀmnar ocksÄ en del i övrigt att önska. Höga kapitalskatter medför att det blir mindre lönsamt att spara och investera, i jÀmförelse med att lÄna och konsumera.
Det har drivit pÄ företagens skuldsÀttning och blivit en slags extraavgift pÄ entreprenörskap. Gamla, stora företag med mycket eget kapital gynnas snarare Àn framvÀxande innovatörer.
Kapitalbeskattningen överlag skulle alltsÄ behöva ses över, och helst i kombination med inkomst- och konsumtionsskatter.
TyvÀrr tyder det mesta pÄ att varken Klas Eklunds förslag eller nÄgon annan bred skattereform kommer att komma till stÄnd. I stÀllet blir det fortsatt lappande och lagande i ett redan illa fungerande system.
För att inte tala om fortsatt risk för att röda finansministrar höjer skatter av symbolskÀl.