Renovera Västerbottens lägenhetsbestånd för att minska energianvändningen och klimatavtrycket.
Det budskapet gav Swedisols Vd Mats Björs på debattplats i Norran häromdagen.
Med hänvisning till isoleringsföretagets Energieffektiviseringsindex som visar att energianvändningen i Västerbottens lägenheter var två procent över rikssnittet 2018, påpekade han att det krävs flera åtgärder för att skapa incitament för energirenoveringar.
Bland annat föreslog Mats Björs statliga gröna lån för energirenoveringar, införandet av ett klimatomställningsbidrag i form av en energirot samt ett bonus-malus-system på fastighetsskatten som är kopplat till energideklarationen.
Att ett företag efterlyser allehanda slags statliga stöd som gynnar den egna branschen må vara skamlöst, men i fallet med energirenoveringar är det inte utan sin poäng.
Däremot finns det anledning att lyfta blicken och påminna om den allmänna och omfattande renoveringsskuld som inte minst allmännyttan och miljonprogramsfastigheter runtom i hela landet ruvar på.
Problemet är att få fastighetsägare ser en lönsamhet i renoveringar, även om cirka 800 000 lägenheter i svenska flerbostadshus behöver renoveras, enligt rapporten Renoveringskompetens som presenterades för två år sedan av Installatörsförtagen och Sveriges Byggindustrier.
Cirka 300 000 lägenheters renoveringsbehov beskrevs då som akuta.
Inte fullt lika många lägenheter beskrevs som i akut behov av renovering då det statliga forskningsinstitutet RISE kommenterade saken förra våren.
Då handlade det om 140 000 lägenheter och 400 000 lägenheter som inte hade någon som helst registrerad renovering.
Oavsett den exakta omfattningen måste behovet anses vara massivt. Bara det faktum att det inte finns exakta siffror tyder på att lägenheterna i miljonprogramsområdet inte ägnats nämnvärd uppmärksamhet. Att lägenheterna tekniskt sett nu är på väg att överstiga sin tekniska livslängd talar sitt eget tydliga språk.
En stor brist för allmännyttan är att det saknas långsiktighet och uthållighet, i och med att det kommunala styret inte sällan förändras vart fjärde år. Å andra sidan har privata ägare visat sig vara minst lika oengagerade av liknande bestånd.
Inte ens när det funnits erforderliga stöd att söka har intresset från ägare varit översvallande.
Riksrevionens granskning förra året av det stöd som den rödgröna regeringen införde 2016 för att stimulera ”renovering och energieffektivisering av flerbostadshus med hyresrätter i bostadsområden med socioekonomiska utmaningar” visade på en fullständigt misslyckad bostadspolitisk satsning.
Stödet uppgick till 800 miljoner kronor och fanns tillgängligt till 2019. Men när stödet slutredovisades hade inte ens hälften använts: 129 byggnader hade delat på knappt 350 miljoner kronor.
Riksrevisionen kunde därtill konstatera att det rödgröna stödet ”inte har varit ändamålsenligt utformat för att på ett effektivt sätt kunna bidra till de bostads- och energipolitiska målen”. Bland annat var administrationen kring stödet alltför komplicerad.
För det parti som söker ett stort samhällsprojekt för att återstarta ekonomin efter coronapandemin finns det få åtaganden i Sverige som är så lämpliga som det nationella renoveringsbehovet.
Genom att skapa snabbspår bland arbetsföra som står långt bort från arbetsmarknaden går att slå två flugor i en smäll med både integrationen och klimatet.
Det kräver dock incitament och politiskt mod.