Den som frågar sig i vilken riktning Socialdemokraterna styr Region Västerbotten bör komma till samma svar som Brasse Brännström gav till Magnus Härenstam. Regionen redovisade ett resultat för år 2023 på minus 668 miljoner kronor – ett dubbelt så stort underskott mot vad de budgeterade för. Totalt sett ansågs de åtgärder som genomförts under året som ineffektiva och otillräckliga. Regionens revisorer betonar detta som oförenligt med god ekonomisk hushållning.
I tio års tid år har revisionen framfört kritik mot allvarliga brister i strukturerna för styrningen i regionen. Situationen har dock inte blivit bättre. I revisionsrapporten skriver de att problemen ökat ”och blivit av en sådan omfattning att det finns risk att de påverkar regionens möjligheter att ge en tillräckligt bra vård”. Samma problem har alltså löpt vidare i ett decennium, utan att märkbara förändringar åstadkommits till det bättre. Risken finns att västerbottningarna får betala mer för att få samma vård, eller i värsta fall för sämre vård, om den ansvarslösa politiken fortsätter.
Den dåliga ekonomin i Västerbotten är inte unik i jämförelse med andra regioner i Sverige. Att vara ungefär lika dåliga på att följa sin budget som andra regioner, är dock varken en tröst eller ett argument som bör hålla länets invånare lugna. För det negativa resultatet 2023 kan betraktas ur två perspektiv. En bild som visar på oförmågan att styra en verksamhet efter mål och budget. Den andra bilden som vittnar om en utbredd förvaltningskultur ansvarslöshet är ledstjärnan för både politiker och tjänstemän.
Sedan 2010 styrs Region Västerbotten under ledning av Socialdemokraten Peter Olofsson (S). Hans analys av nuläget visar på förkärleken som regionens styre har för att peka på statens bidrag är för lågt, eller yttre omständigheter som den primära orsaken till det negativa resultatet. Samtidigt vill Olofsson knappast prata alls om de kostnader som går att påverka. Att miljonbelopp förslösas till följd av onödiga kostnader för dröjsmålsräntor och inkassoavgifter; eller försvinner till följd av brister i fakturaunderlag och löneunderlag, verkar vara ett sekundärt bekymmer för Olofsson styre.
När regeringen sköt till pengar i vårdbudgeten menar Olofsson att regeringen inte räknat upp statsbidraget tillräckligt utifrån inflationen. Det ligger givetvis i hans intresse att säga det utåt, till sina kärnväljare, och till det politiska styre han vill leda. Så gör man för att slippa ta sitt fulla ansvar för tio år av svag styrning. Men strategin att gå med mössan i handen till Rosenbad, och hoppas på ett till räddningspaket är inte konstruktiv. Det är en beprövad metod som syftar till att förminska ansvaret för den politiska majoritet som sökt sig till makten, och fått väljarnas förtroende att styra regionen.
Så länge Region Västerbottens politik- och förvaltningskultur präglas av denna ansvarslöshet, kommer tio nya år av bristande ledning och styrning att kunna sätta sina avtryck. Därför vore det klädsamt om Peter Olofssons styre kunde presentera vad han avser göra för att ta sitt ansvar. Vilka nya reformer vill de genomföra i närvården? Hur ska slöseriet stoppas? Varför når regionen bara hälften av målen? Om goda svar saknas borde alla västerbottningar dra slutsatsen att det inte är S som ska få rösterna i nästa regionval.