Jobben, klimatet och rättspolitiken.
Det är de tre områden som Moderaterna vill fokusera på när partiet med start på torsdagen (21/10 2021) samlas till arbetsstämma i Helsingborg. I vanlig ordning hamnar dock mycket fokus på regeringsfrågan och det tilltänkta samarbetet med Sverigedemokraterna.
Sverigedemokraterna ska vara en likvärdig part i ett regeringssamarbete, menade SD-ledaren Jimmie Åkesson i en intervju i Dagens Nyheter för ett par veckor sedan (10/8 2021). Bara några dagar senare framkom det att en person som är anställd vid partiets riksdagskansli samtidigt är aktiv i vit makt-rörelsen (Expo 12/10 2021).
Det hade kunnat vara ett perfekt tillfälle för Moderaterna att visa på ledarskap. Man hade kunnat peka på att Sverigedemokraterna har grundläggande problem i sin partiorganisation, stora reformbehov och att de en gång för alla behöver göra upp med sin historia.
Men från moderat håll hördes inga sådana krav på det tilltänkta regeringsunderlaget. I stället kom mest relativiseringar.
Det må irritera M-företrädare att fokus ständigt hamnar på relationen till Sverigedemokraterna. Men så länge SD:s problem med att hålla rent i de egna leden fortsätter att göra sig påminda, och så länge det inte är tydligt vilket inflytande partiet kommer att få på en borgerlig regering, kommer frågorna både att återkomma och att försvaga alternativet till fortsatt rödgrönt styre.
På så sätt var det välkommet att moderatledaren Ulf Kristersson i Dagens Nyheter (18/10 2021) åtminstone slog fast att SD inte kommer att ingå i en borgerlig regering. Det hade varit rimligare av Kristersson att peka på skandalerna som ett skäl, snarare än erfarenhet och åsiktsskillnader, men Moderaterna tar i alla fall steg mot att tydliggöra vad det borgerliga regeringsalternativet egentligen är och innebär.
Att man inte lyckats göra det är sannolikt en viktig förklaring till att det i princip är dött lopp mellan de två blocken i opinionen.
I ett vakuum hade säkert de moderater som samlas i Helsingborg varit rätt tillfreds med att ha ett väljarstöd på drygt 22 procent – upp fem procentenheter sedan slutet av 2019 – men sett till det politiska läget är det ett svaghetstecken att oppositionen inte samlar starkare stöd.
Regeringen tampas med en cementkris, elbrist och nästan dagliga skjutningar i gängkriminella miljöer. Långtidsarbetslösheten är hög och vårdköerna milslånga. Flera av frågorna är gamla moderata paradgrenar. Ändå lyckas inte högerblocket dra ifrån.
Moderaterna har dessutom andra problem med sitt regeringsalternativ. Liberalerna ligger regelmässigt under riksdagsspärren i opinionen. Ett stort antal borgerliga röster kommer att ”räknas bort” om Liberalerna åker ur.
Ändå får Liberalerna ingen draghjälp av Moderaterna. I stället för att presentera Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna som det borgerliga alternativet – som efter december- och januariöverenskommelser är beredda att söka stöd i sakfrågor bland alla riksdagens partier – upprepade Kristersson i Dagens Nyheter att det är M och KD som utgör kärnan i en borgerlig regering.
Det stärker inte M:s ambition om att vara samlingspartiet till höger.
Och sannolikt bidrar det till att moderata företrädare framöver får fortsätta prata om regeringsfrågan och Sverigedemokraterna, i stället för att prata om regeringens misslyckanden kring jobben, klimatet och rättspolitiken.