Polisen har sedan den första april i år rätt att kroppsvisitera personer samt att genomföra husrannsakan i fordon utan att ha en konkret misstanke om brott.
Polisen har sedan den första april i år rätt att kroppsvisitera personer samt att genomföra husrannsakan i fordon utan att ha en konkret misstanke om brott. Dessa visitationer och genomsökningar måste ske inom ett på förhand definierat område, så kallade säkerhetszoner eller visitationszoner. Först ut var Norrköping som upprättade en säkerhetszon i stadsdelen Hageby i början av sommaren, detta efter att två män hade skjutits till döds.
Polisen har utvärderat arbetet som pågick under de två veckor Hageby omfattades av säkerhetszoner. Det finns ännu ingen slutgiltig version av rapporten, men likväl ett internt utkast som Dagens Nyheter har tagit del av. På frågan om säkerhetszonen försvårade för kriminella att förbereda och genomföra våldsdåd är svaret ”marginellt” och man kan inte se några tydliga skillnader vad gäller anmälda brott jämfört med andra tvåveckorsperioder. Utvärderingen menar förvisso att zonen kan ha viss avskräckande effekt men ”Efterhand anpassar de sina beteenden efter den faktiska upptäcktsrisken”. Åtgärder som inskränker på individers fri- och rättigheter – till vilken nytta då?
Brottsförebyggande åtgärder som inskränker individens fri- och rättigheter ska användas sparsamt. Hemlig avlyssning i preventivt syfte, visitationszoner eller husrannsakan är bara några exempel på åtgärder som regeringen med glädje har infört utan någon som helst omsorg för hur det drabbar oskyldiga. Ändamålet verkar helga medlen oavsett men man ska också passa sig för att försöka dra alltför goda exempel av åtgärder som inte uppfyller syftet.
Slutsatserna man drar från Norrköping är på intet sätt unika. Från England finns det viss forskning som undersökt effekterna av något som kan liknas vid tillfälliga visitationszoner där man dragit slutsatsen att det inte minskade brottsligheten.
Det går inte att komma ifrån att den sittande regeringen har ett betungande uppdrag och man går hårt in för att bekämpa den grova brottsligheten. Inte bara har de borgerliga lyft frågan högt inför valet, inställningen till hur brott ska bekämpas är grundbulten i Tidöavtalet och därtill är lag och ordning en av väljarnas viktigaste frågor.
Elin Larsson är skribent på Liberala nyhetsbyrån
Att lyckas stävja brottsligheten, få ned skjutningarna och det dödliga våldet kommer att vara avgörandet för om Kristersson ska bli omvald 2026. Framförallt kommer det vara avgörande att framstå som hård och någon som vågar gå emot gängen. Men i sin iver har man också tappat bort vad varje åtgärd innebär för individen. Inte minst är det ett enormt svek mot väljarna av Moderaterna och Liberalerna.
Fri- och rättigheter är lätta att inskränka, svårare att ge tillbaka. Om den ekonomiska politiken präglas av frihet åt fler har man inte alls samma synsätt vad gäller brottsförebyggande åtgärder där man gärna får dra alla över samma kam i förhoppningen att kunna sätta dit någon. Men menar regeringen allvar med att bekämpa brottsligheten måste man också våga vidta åtgärder som faktiskt ger effekt. Inte bara komma med symbolåtgärder som kränker individen utan att göra någon reell skillnad.