Ett riktigt kraftpaket.
Så ville klimat- och miljöminister Annika Strandhäll (S) och energiminister Khashayar Farmanbar (S) titulera de förslag som presenterades på tisdagseftermiddagen (21/6 2022).
De senaste årens höga elpriser, orsakade av ett bristande energisystem, och förstärkta av Rysslands angreppskrig i Ukraina, har gjort Socialdemokraterna nervösa inför energifrågans roll i valrörelsen. Därför vill de nu synas ta krafttag.
Utförandet varierar i kvalitet. Idén om att införa krav på solceller på nya byggnader ska man vara skeptisk mot på våra breddgrader.
Ett system för att kompensera dem som påverkas av vindkraftsutbyggnaden är dock bra, liksom att korta tillståndsprocessen för havsbaserad vindkraft.
Fast varför inte försöka korta alla tillståndsprocesser? Utbyggnaden av elnätet är också centralt. Även där sätter den märkliga byråkratin alltför ofta käppar i hjulet.
Regeringen har gett Energimyndigheten i uppdrag att ta fram en fjärr- och kraftvärmestrategi. Men ett enklare sätt att ge kraftvärmen långsiktiga förutsättningar vore att ta bort den skadliga skatt som regeringen själv införde 2019.
Om den höll dock ministrarna tyst.
Inte minst sker nu en välbehövlig svängning kring kärnkraften genom att Socialdemokraterna öppnar upp för livstidsförlängningar av befintliga reaktorer, och för nybyggnad av små, modulära reaktorer (SMR).
Med det begravs den misslyckade energiöverenskommelsen från 2016, och följaktligen bjöd regeringen in till nya energipolitiska samtal – efter valet.
Att Moderaterna omedelbart avvisade den inbjudan var svagt. M vill förstås banka elpriserna i huvudet på regeringen fram till valdagen, och det fungerar inte om S kan hänvisa till kommande förhandlingar.
Men Sverige behöver verkligen en bred energipolitisk uppgörelse, förr hellre än senare. När både S och C öppnat för att ändra sig kring kärnkraften borde M ta chansen i stället för att göra partipolitik av frågan.
Med det sagt har Socialdemokraterna också en baktanke. Det så kallade kraftpaketet ska inte bara neutralisera oppositionens attacker i valrörelsen utan även hålla dörrarna öppna i en regeringsbildning där S hoppas ha vänstermajoritet.
Partiet vill inte binda upp sig för hårt eftersom det då kan försvåra eventuella förhandlingar med Miljöpartiet.
Det riskerar återigen att sätta MP i förarsätet och göra energisystemet till en bricka i det politiska spelet. Om Socialdemokraterna menar allvar med att lägga om energipolitiken borde de därför inte vänta till efter valet, utan lägga kraft bakom orden och sätta igång redan nu.