Regeringen lyckas inte signalera handlingskraft

Senfärdigheten har blivit något av ett signum för de senaste socialdemokratiska regeringarna.

Finansminister Mikael Damberg (S) vet ännu inte om regeringens vårändringsbudget stoppas i riksdagen eller inte.

Finansminister Mikael Damberg (S) vet ännu inte om regeringens vårändringsbudget stoppas i riksdagen eller inte.

Foto: Paul Wennerholm/TT Nyhetsbyrån

Ledare2022-04-21 07:00
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Det blev en vårbudget i skuggan av en pandemi. Den innehåller bland annat fortsatta coronastöd, även om pandemin klingar av.

Det blev en vårbudget i skuggan av ett krig. Migrationsverket får nära tio miljarder kronor för att ordna mottagandet av flyktingar.

Det blev en vårbudget där regeringen försöker signalera handlingskraft, men missar målet.

I ”Cabaret” sjunger Liza Minnelli och Joel Grey att ”money makes the world go around". Att det är pengarna som får världen att snurra.

”Money, Money” måste ha varit en av spellistefavoriterna när socialdemokratiska politiker och tjänstemän snickrade på regeringens vårbudget, eller 2022 års ekonomiska vårproposition, som det egentligen ska heta.

Det har varit en våldsam påskhelg. Poliser har attackerats, bilar och bussar stuckits i brand i kölvattnet av den dansk-svenske högerextremisten och koranbrännaren Rasmus Paludan, ordförande för det högerextrema partiet Stram kurs.

Vem som gjort vad får kommande utredningar visa. Det är i dagsläget inte lätt att veta.

Vad som däremot är lätt att veta är att påskhelgens kravaller är fullständigt oacceptabla.

Att finansminister Mikael Damberg (S) under påskhelgen inte hann knåpa ihop ett ”krispaket” till rättsväsendet, med nya resurser och åtgärder, må vara sin sak. Samtidigt har senfärdigheten blivit något av ett signum för de senaste socialdemokratiska regeringarna.

Regeringen, med eller utan miljöpartister att ta hänsyn till, har mest reagerat på händelser, inte agerat förebyggande.

Påskhelgens kravaller – och de många dödsskjutningarna i gängkriminella kretsar – är ett tecken på segregation, polarisering och ett snabbt framväxande parallellsamhälle. Det är ingen nyhet, ingenting som en regering kan ha varit omedveten om.

Magdalena Andersson, då finansminister, nu statsminister, sa sig prioritera välfärden, klimatet och att få bukt med kriminaliteten, om hon valdes till ny S-ledare. Så blev det. Då skulle hon minsann vända på varje sten för att bryta segregationen och knäcka gängen.

Det har väl gått sisådär.

Med tanke på hur Sverige har förändrats, och med tanke på hur den grova kriminaliteten brett ut sig, blir det närmast pinsamt och genant med ett S-tillskott till rättsväsendet på 28 miljoner kronor mer än i höstens budget.

Pinsamt och genant för S. Inte minst med tanke på att en av de bärande idéerna inom dagens socialdemokrati tycks vara att det bästa sättet att lösa samhällsproblem på är att skicka mer pengar och hoppas att det fixar sig. Vilket det många gånger inte har gjort.

Ett nästan övertydligt exempel är sjukvården. Regionerna har tagit emot både riktade och generella statsbidrag.

Den svenska vården är förstklassig när den väl ges, men den ges för sällan. Köerna till vården minskar inte trots alla miljarder. Läkare, sjuksköterskor, undersköterskor och annan vårdspersonal slutar eller väljer att gå ner i arbetstid på grund av arbetsbelastningen.

Läkare och forskare pekar på att mer pengar inte är någon lösning, att det enda som hjälper är att förbättra vårdsystemets funktioner.

Nu ska i ärlighetens namn inte allt skyllas på den socialdemokratiska regeringen. Den kan knappast göras ansvarig för Rysslands oprovocerade och oförsvarliga väpnade angrepp på Ukraina.

Men det svenska elsystemet hade stora problem redan innan kriget, till följd av den förda energipolitiken.

Man kan inte enkom lasta S för dagens höga el- och energipriser. Men man får heller inte glömma att grunden ligger i den politik som förts under senare år. Vilket i sin tur drabbat inte bara svenska hushåll, utan även svenska företag och svenska jordbrukare.

Det är valår i år. Att Socialdemokraterna skulle stänga av ”pengakranen” var inte att vänta. Den kommer att vara öppen fram till och under valrörelsen. Samtidigt är det varken rimligt eller möjligt att fortsätta ”strössla” pengar över hushåll och företag.

Framför allt inte med den fördelningsprofil som flera av stöden har. Villa- och bilägare får tusenlappar i bidrag samtidigt som personer i lägenhet och utan bil blir utan. Bättre hade varit att sänka inkomstskatterna permanent. Då hade pengarna kunnat komma fler till del.

Socialdemokraterna har i alltför stor utsträckning valt att blunda för samhällsutvecklingen, för de grundläggande problemen. Problem som de med hjälp av lagar, förordningar, regleringar och ideologiska idéer själv har skapat.

Finansminister Mikael Damberg beskriver själv vårbudgeten som en ”krisbudget”. Oavsett om det är så eller inte så är den för väljarna en påminnelse om att svaren på samhällsproblemen bör sökas någon annanstans än hos Socialdemokraterna.