Forsmarks kärnkraftverk. Regeringen utgår från att fyra nya reaktorer blir verklighet. Det kostar skattebetalarna 400 miljarder kronor.
Den borgerliga politiken i Sverige är på väg att dö ut. Nu har den i princip hamnat i koma. Efter två dråpslag på mindre än en vecka behöver borgerlig politik palliativ vård.
Det är sorgligt att lyssna på de moderata företrädarna för Tidöregeringen. Migrationsminister Maria Malmer Stenergard (M) verkar nöjd över att Sverige, för första gången på femtio år, fått en negativ nettoinvandring (DN 8/8). Att det som ministern ser som så positivt kommer att drabba svensk ekonomi på sikt nämner hon förstås inte. Det är bara samarbetspartiet Sverigedemokraterna som ska tillfredsställas, och på pressbilderna ser ministern ut som en som vet att hon kommer att få beröm framme vid katedern. Ingen realistisk tanke på landets ekonomi verkar föresväva henne.
Finansmarknadsminister Niklas Wykman (M) har mer av ett stenansikte under pressträffen som hölls med utredaren Mats Dillén (DN 12/8). Det finns nu förslag på hur ny kärnkraft ska finansieras. Skattebetalare och elanvändare kommer få ta en stor del av notan, när regeringen försöker pressa fram ny kärnkraft.
Dilléns förslag innebär att staten behöver garantera tre fjärdedelar av notan på 400 miljarder kronor. Det utgår från att fyra nya reaktorer blir verklighet och kraftföretagen betalar då resten, 100 miljarder. Runtom i världen är det snarare regel än undantag att nya kärnkraftsbyggen blir dyrare än så. Motivet till förslaget är att staten kan låna pengar till lägre ränta, men det innebär också att skattebetalarna får stå för risken.
En annan del i förslaget är att priset på kärnkraftselen ska säkras. Bolagen garanteras ett elpris på 80 öre. Blir marknadspriset lägre får staten gå in och stötta upp, via en höjd elskatt. Att en svensk, förmodat borgerlig, regering nu går in och förordar planekonomi som vilken kommuniststat som helst är uppseendeväckande. Det bryter mot det mesta i den marknadsekonomi som de flesta borgerliga politiker brukar omhulda, förutom att det drabbar elkonsumenterna med en höjd elskatt. Höjda skatter har hittills varit som att svära i kyrkan för borgerliga, framför allt moderata, politiker. Idag har regeringspartierna sålt ut allt vad heder och politisk moral heter - kärnkraft och regeringsmakt är det som står på altaret nu.
Energiminister Ebba Busch (KD) tror på fullt allvar att kärnkraft är det som krävs för att klara ett stabilt elsystem och pratar om fysikens lagar. Att det numera finns energilagring och andra sätt att hantera svängningarna i leveranserna från vindkraft och solkraft verkar ha gått energiministern förbi.
Borgerliga politiker och väljare får istället sätta sitt hopp till att finansminister Elisabeth Svantesson (M) menar allvar när hon pratar om en ansvarsfull ekonomisk politik och återhållsamhet. Men regeringskollegorna har investerat för mycket prestige i kärnkraften för att hon ska kunna sätta emot. Att Svantesson skulle hänvisa till andra viktiga investeringar som eftersatt väg- och järnvägsunderhåll vore att hoppas på för mycket.
Energibranschen visar sig försiktigt positiv men vill ha långsiktiga spelregler, vilket kräver blocköverskridande överenskommelser. Nu är det, ironiskt nog, Socialdemokraterna och Miljöpartiet som värnar skattebetalare och elkonsumenter. De väljare som är riktigt borgerligt sinnade får alltså hålla tummarna för att S kommer att fälla förslaget när deras gamla borgerliga kompisar helt har tappat kompassen.