Arbetslösheten rusar i höjden.
Enligt Arbetsförmedlingens senaste statistik har den nu nått nio procent. 2021 beräknas antalet inskrivna arbetslösa till 580 000 personer. Det motsvarar en arbetslöshet på 11 procent.
Krisen drabbar många grupper. Tudelningen på arbetsmarknaden accentueras. Långtidsarbetslösheten väntas stiga från redan höga nivåer till historiskt höga. Situationen är särskilt svår för unga och utrikes födda.
Den socialdemokratiskt ledda regeringen har – tillsammans med stödpartierna Centerpartiet och Liberalerna – levererat krispaket efter krispaket. För att försöka lindra konsekvenserna av en ungefär 0,12 mikrometer stor partikel.
Men det räcker inte.
Svensk arbetsmarknad hade betydande strukturella problem – långt innan coronakrisen slog till.
Matchningen mellan arbetslösa och de företag som söker arbetskraft fungerar dåligt.
Januariavtalets artonde punkt är tänkt att röra om i arbetsmarknadsgrytan. Det var Centerpartiets vinstlott.
Delar av de uppgifter som Arbetsförmedlingen har i dag ska omfattas av lagen om valfrihetssystem – och därmed skötas av privata aktörer. Tanken var att förändringen skulle genomföras 2021.
Nu blir det inte så. Det råder politisk enighet om att reformen behöver få ta längre tid.
Riksrevisionen har granskat Arbetsförmedlingens tjänst Stöd och matchning (STOM), som sedan 2010 upphandlats enligt lagen om valfrihetssystem (LOV). STOM är den tjänst som är förebild för reformeringen av Arbetsförmedlingen.
Granskningen visar att STOM till stora delar fungerar. Men att det också finns potential till förbättringar. Bland annat behöver kontrollen av att leverantörerna av tjänsterna lever upp till krav och förväntningar skärpas.
Erfarenheterna från jobbcoacherna och etableringslotsarna, ett liknande upplägg, var inte de allra bästa.
Det finns alltid risker med stora organisationsförändringar. Men det finns också risker med att ingenting göra. Med att hålla fast vid ett system som i varje fall till vissa delar måste beskrivas som dysfunktionellt.
Coronakrisen har gjort att politiken tryckt på pausknappen. Reformeringen av Arbetsförmedlingen har skjutits på framtiden. Att pausa när världen ser ut som den gör var det ett klokt beslut.
Omorganisationer får aldrig bli ett självändamål. Lika lite som de arbetslösas väl och ve får bli en fråga om ideologi.
Den röda ryggradsreflexen säger mera stat, den blåa mera privat.
När alla i första hand borde tänka på vad som är bäst för de arbetslösa.