Malin Lernfelt är skribent på Liberala nyhetsbyrån.
En fyraårig pojke har dött i en olycka på en förskola i Umeå. Det är en tragedi. Det är det alltid när barn dör. Små människor ska inte dö. Det är emot allt som är rimligt och logiskt. Fyraåringar ska skratta, leka, tramsa vid tandborstningen och somna tryggt med armen om favoritnallen och kinden mot en mjuk kudde. Inte ligga på ett kallt bårhus.
Pojken lekte på förskolegården när han fastnade med sin reflexväst i en rutschkana. Personalen försökte rädda hans liv, men förgäves. Exakt hur incidenten skedde är inte klarlagt, men det har inte hindrat en nationell panikreaktion och reflexvästförbud i kommun efter kommun över hela Sverige.
Att känslan av att man måste agera är stark när något fruktansvärt inträffar förvånar inte. Det är i grunden gott. Samtidigt verkar kommunaltjänstemännen på ett ögonblick ha glömt varför västarna introducerats från första början. Varje dag använder tusentals förskolebarn den här typen av västar just för att förhindra olyckor.
När barnen är ute i skogen, i en lekpark eller för den delen på en mörk förskolegård sent på eftermiddagen, är det oerhört viktigt att de syns och är lättidentifierade. Barn har dött när de förvillat sig och inte hittats när de varit ute med sin förskola. En liten iklädd mörk overall försvinner snabbt bakom en buske. Att gå med förskolebarn längs en trafikerad väg utan väst är direkt olämpligt. I dessa tider där det är relativt hög omsättning på förskolepersonal är västarna också ett sätt för alla på gården att veta vilka barn som tillhör vilken avdelning.
Det som skett är en fruktansvärd olyckshändelse. Kanske hade den gått att undvika, kanske inte. Vad hade hänt om barnet fastnat i jackan? Är det något som borde diskuteras är det personaltätheten i förskolan, inte säkerhetsvästar. För den hysteri som uppstått är oacceptabel. Det skapar både ökad otrygghet och större risker och omöjliggör lärorika utflykter utanför förskolans område.