Fredsvänstern kollapsar under Kalmarunionens återkomst

Ibland krävs det ett perspektivskifte för att kunna se nyktert på sig själv. Så var det för Sverige när Agenda sände ett specialprogram om de militära hoten mot Norden.

Historiskt. För första gången sedan Kalmarunionen ingår de nordiska länderna i samma försvarsallians. På bilden de nordiska programledarna I Agendas specialprogram om de militära hoten mot Norden.

Historiskt. För första gången sedan Kalmarunionen ingår de nordiska länderna i samma försvarsallians. På bilden de nordiska programledarna I Agendas specialprogram om de militära hoten mot Norden.

Foto: Thomas Traasdahl

Ledare2024-09-26 08:00
Detta är en ledare. Norran är partipolitiskt obunden med beteckningen frisinnad.

Nyheten i korthet

  • SVT:s program Agenda sände ett specialprogram om militära hot mot Norden, inklusive den potentiella påverkan av ryska hybridoperationer.
  • I programmet framhölls att för första gången sedan Kalmarunionen, är de nordiska länderna med i samma försvarsallians, vilket två av tre svenskar stöder.
  • Svenska Freds ordförande Kerstin Bergeå kritiserade dock Sveriges och Finlands medlemskap i NATO som en "historisk felprioritering", vilket motsattes av andra deltagare i programmet.

Den 15 september sände SVT:s Agenda ett specialprogram i samarbete med de övriga, nordiska public service-bolagen. Det högst aktuella temat “Nordens svar på Putins krig” satte blixtbelysning på hur irrelevant och verklighetsfrånvänd den svenska fredsvänstern är.

Vi tar det från början: Programmet inleddes med att den finska forskaren Charly Salonius-Pasternak, som är något av en försvarspolitisk rockstjärna i vårt östra grannland, konstaterade: 

– Det är frågan om när, inte om, nordiska medborgare kommer att dö om vi inte gör något för att stoppa det här, sade Salonius-Pasternak.

Han syftade då på hur ryska hybridoperationer kan komma att påverka de nordiska länderna.

Bland de inbjudna ministrarna rådde samma enighet som när Alliansledarna badade badtunna. Freds- och konfliktforskaren Frida Stranne, vilken även hon medverkade i programmet, uttrycket i efterhand i ett videoinlägg på sitt Instagramkonto att “det blev fem mot en” (Salonius-Pasternak inräknad). Som statsvetare borde hon veta att det finns någonting som kallas för konsensus. 

undefined
Från vänster Sveriges försvarsminister Pål Jonson, Danmarks utrikesminister Lars Løkke och forskaren från institutet för utrikespolitik i Finland Charly Salonius-Pasternak.

Eller som Danmarks utrikesminister, tidigare statsminister, Lars Løkke Rasmussen (M) uttryckte det i programmet: 

– För första gången på 501 år, ända sedan Kalmarunionen, är de nordiska länderna med i samma försvarsallians. 

Det är bra. Det känns tryggt. Så tycker i alla fall två av tre svenskar i samband med att medlemskapet klubbades (GP 11/3).

Men det tycker givetvis inte organisationen Svenska Freds, vars ordförande Kerstin Bergeå var gäst i studion. Hon skulle kommentera varför hon kallade det ”en historisk felprioritering” att Sverige och Finland gick med i Nato.

Bergeå hävdade att Sverige utsätter sig för större risker om vi är med i Nato. Som om programmet spelades in för fem år sedan, före pandemin, före Rysslands invasion av Ukraina.

– Varför satsar inte Sverige mer på avspänning och nedrustning?, frågade hon istället Sveriges försvarsminister Pål Jonsson (M).

Bergeå fick direkt mothugg från Salonius-Pasternak: 

– Som finsk reservist vill jag veta att vi har vapen om och när Ryssland attackerar oss. Inte vill jag vara avspänd och inte ha vapen då.

undefined
Kerstin Bergeå är ordförande för organisationen Svenska Freds.

Det brinner i huvudet av att höra två människor, som talar samma språk, som är uppvuxna i samma del av Europa, beskriva världen på så olika sätt. Det verkade också brinna i huvudet på Nordens, kanske världens, mest geniala programledare Carsten Kjersgaard, vars förändrade ansiktsuttryck när Bergeå börjar prata borde bli en meme på humorkontot Dyngbaggegalan.

Både Bergeås argument är förvillande lika budskapen på de teckningar som nioåriga skolbarn brukar göra inför fredsvänsterns högtidsdag den 24 oktober, i folkmun kallad FN-dagen. De kan sammanfattas: "Varför pratar inte alla bara med varandra i stället för att kriga?” Tja, för att det finns maktfullkomliga diktatorer runt om i världen som vill kriga, inte prata. Och för att en grundläggande del av samhällskontraktet är att staten ska försvara sina medborgare när de riskerar att drabbas av krig. Eller som Salonius-Pasternak uttryckte det: 

– Det här är vad vårt samhälle kräver.