I måndags (10/5 2021) överlämnades utredningen om en 10-årig grundskola till utbildningsminister Anna Ekström (S).
Förskoleklassen är redan obligatorisk, och har så varit sedan hösten 2018, dock som en egen skolform.
Nu är planen att inlemma den helt i grundskolan, i enlighet med punkt 51 i januariavtalet – ursprungligen ett krav från Liberalerna. Undervisningen ska utgå mer från grundskolans kursplaner och eleverna ska få mer regelrätt undervisning tidigare.
Tanken är att det ska höja skolresultaten och ge de elever som har svårare att klara målen mer tid.
Men från ett av lärarfacken har förslaget stött på patrull.
Lärarförbundet har varit starkt kritiska, och varnat för att reformen kan innebära att förskollärarnas kompetens går förlorad.
I dag jobbar ofta grundskollärare och förskollärare sida vid sida i förskoleklassen. Men när den nu omvandlas till en ny förstaklass förlorar de senare behörigheten att undervisa sexåringar.
Sverige har redan lärarbrist. Den förbättras knappast av att förskollärarna övergår till att undervisa ännu yngre barn i förskolan i stället för sexåringarna. Tvärtom skulle det spä på bristen när det i stället uppstår ett behov av behöriga lärare i ännu en årskurs.
Som brukligt så hörs en helt annan melodi från det andra lärarfacket, Lärarnas Riksförbund. De ser förslaget som en viktig seger och pekar på att tioårig grundskola är norm snarare än undantag utomlands.
Att ännu ett år i skolbänken skulle vara positivt för elevernas kunskapsutveckling är rätt väl belagt. Men det är ingen liten reform att ro i land. Med tidsramen som utredningen presenterar kommer den första årskullen att börja i nya årskurs ett först 2026.
Innan dess ska lärarkåren både växa och fortbildas. För såväl förskollärare som grundskollärare i årskurs 1–3 föreslås fortbildningsinsatser. Regeringen har redan avsatt 170 miljoner kronor för kompetensutvecklingen.
Utredningen ger därmed gott om tid för omställningen.
Förslaget innebär även en tioårig grundsärskola, vilket rättar till märkligheten att förskoleklassen i dag är obligatorisk för de barnen utan att de erbjuds en anpassad skolgång för att möta deras behov.
Det är positivt och ytterligare ett skäl att ställa sig bakom reformen.
Även om det finns praktiska hinder och problem att lösa är det ytterst sett elevernas kunskap som måste stå i fokus. Ur det perspektivet verkar det enbart positivt om framtidens ”ettagluttare” är sex år i stället för sju.