Rädda barn i riskzonen – verktygen finns

Hårdare straff, fler fängelser och högtryck på landets häkten. Det är regeringens melodi för att komma tillrätta med brottsligheten. Men ska man lyckas med det långsiktigt gäller det att börja innan någon har hunnit bli kriminell, redan i låga åldrar.

Socialtjänstminister Camilla Waltersson Grönvall presenterar nya åtgärder för att bryta rekryteringen av barn och unga till kriminella gäng.

Socialtjänstminister Camilla Waltersson Grönvall presenterar nya åtgärder för att bryta rekryteringen av barn och unga till kriminella gäng.

Foto: Mikaela Landeström/TT

Ledare2023-12-12 07:30
Detta är en ledare. Norran är partipolitiskt obunden med beteckningen frisinnad.

När regeringen nyligen (20/11) presenterade nya åtgärder för att bryta rekryteringen av barn och unga till kriminella gäng låg fokus alltför mycket på redan rekryterade unga. Det handlade om fotboja, ungdomsövervakning och fler platser på SiS-hem. Socialtjänsten i särskilt utsatta kommuner skulle få förstärkning av särskilda team.

Det sägs att förskollärare redan i småbarnsåren kan se vilka barn som kommer att få problem när de blir större. Den kunskapen måste tas på större allvar och med åtgärder tidigt. Om inte tidigare behöver barn få hjälp att hamna rätt i livet senast när de kommer upp i skolåldern. Det är inte bara i så kallade utsatta områden man behöver vara extra uppmärksam. Att halka in på fel väg kan i princip hända vem som helst om det vill sig illa.

Därför är projekt likt SSPF så viktiga. Falkenbergs kommun har jobbat med SSPF ett antal år och intensifierar nu arbetet. (Hallands Nyheter 23/11) SSPF är när skola, socialtjänst, polis och fritid samverkar för att hjälpa barn i riskzonen. Genom att sätta sig runt samma bord och diskutera lämpliga åtgärder för det enskilda barnet kan det också förvandlas till något annat än bara vackra ord. Om föräldrarna är med på banan blir det desto lättare, då kan de godkänna att man bryter sekretessen mellan myndigheterna. Det är på gång ny lagstiftning kring just sekretessen, men ju fortare man kan ”rädda” ett barn desto bättre är det.

Föräldrarna är ofta nyckeln till framgångsrikt arbete. Det blir så mycket svårare om föräldrarna viftar bort problematiken kring barnet: ”Nej, nej, det är bara bus, sånt som alla barn sysslar med ibland.” Tyvärr curlar vissa föräldrar sina barn så mycket att det blir till en ren nackdel för barnen – om föräldern inte kan se allvaret i att barnet är på fel väg är det svårare att få rätsida på barnet. Att inte ta problemen på allvar är verkligen att göra sina barn en otjänst.

Falkenbergs kommun har tillsatt en samordnare för SSPF-arbetet. Arbetet är så välkänt i kommunen att samordnaren till och med tvingas sätta vissa unga i kö för att få hjälp enligt SSPF-modellen. Politikerna i kommunen ser det viktiga arbetet och utökar därför med ytterligare en halv tjänst inför 2024.

I Malmö arbetar polisen och länsstyrelsen med en kampanj, ”Gängsnacket”, gentemot föräldrar till barn i mellanstadiet. (Sydsvenskan 7/12) Polisen kommer till ett föräldramöte och informerar kring vilka varningstecken det kan finnas och föräldrarna får en broschyr med informationen. Men det är ännu frivilligt för skolorna att vara med i informationsarbetet, något som måste ändras. Kampanjen rullas ut i hela landet, och borde verkligen användas på alla skolor. Medvetenheten måste öka – till exempel är det inte längre bara pojkar som rekryteras av gängen, flickor har blivit populära att använda som kurirer då de hittills lättare går under polisens radar.

Att dela ut en broschyr till föräldrarna kan te sig futtigt, men någonstans måste man börja. Genom medvetenhet är mycket vunnet, både för myndigheterna och för de unga som ligger i riskzonen. SSPF-arbetet måste spridas till alla kommuner, det skulle vara ett av de viktigaste verktygen mot att rekrytera barn till kriminalitet.