Visste Liberalerna inte hur Löfbergs Lila smakade innan, är de väl medvetna efter att ha spenderat en helg på riksmöte i Karlstad. Invid Klarälven på lagom avstånd från Mårbacka för att kunna hylla Selma Lagerlöf, som liberal och feminist, var det som upplagt för folkpartistisk extas.
Men partiets logga rabarbersvajade över solstaden. Opinionsundersökningarna har inte direkt lett mot L den senaste tiden – och en prognos i DN (23/1) slog fast att partiet riskerar att åka ur Europaparlamentet i försommarens val.
Det kunde ha varit värre. Riksmötet för fem år sedan, inför Europavalet 2019, inleddes med att man med buller och bång petade toppnamnet Cecilia Wikström.
Dessutom har de flesta väljare inte börjat tänka på valet på allvar. Mycket kan ändras till juni. Så vad är Liberalernas plan för att det ska ske?
För den som något sånär följt svensk politik den senaste tiden, eller regelbundet friterar sin hjärna på X, tidigare Twitter, har Liberalernas nya profilfråga varit svår att undgå.
Partiledaren har gått ut och efterfrågat barnlås på telefoner efter kl. 23 på vardagar. Barn scrollar bort nätterna, och är sömniga i skolan på dagarna, lyder problemformuleringen. Det är lätt att håna förslaget som ett slags statligt sanktionerat läggdags, och påpeka att tonåringar gärna stannade uppe för sent även innan smarta telefoner och plattor pockade på deras uppmärksamhet.
Dessutom kan det påpekas att föräldrarna redan har ett ytterst effektivt verktyg mot kids som inte kan släppa luren: att ta den ifrån dem när det börjar bli sent.
Men när Johan Pehrsons telefon "råkar" ringa under riksmötestalet, är det nivån på pappahumorn snarare än paternalismen man stör sig på.
För den folkpartistiska diagnosen av sakernas tillstånd i skärmsamhället har faktiskt en poäng. Det tanklösa scrollandet i eviga flöden drivs av algoritmer designade för att hålla vår uppmärksamhet, för att kunna visa oss reklam så företaget bakom drar in annonspengar. Och de snabba kickarna tränger bort annat som vi – både vuxna och barn – kunnat ägna oss åt. Som läsning, musik, konst, eller idrott. Exempelvis.
I Expressen går Victor Malm ut än mer radikalt än Liberalerna, och efterfrågar en total bannlysning av skärmarna till historiens soptipp. Happ, plötsligt var L:s nya tuffa förslag lite tamt och mesigt.
Med skärmtid har Liberalerna hittat en viktig fråga som dessutom engagerar, och de hittills är relativt ensamma om. Jackpot att den också tydligt går att koppla till EU-valet.
När Johan Pehrson gick upp på scen för att leverera sitt tal i Karlstad spelades låten Texas Hold 'Em av Beyoncé. "This ain't Texas" går den första raden och det var svårt att inte hålla med i publiken i Karlstad. Sverige är inte Texas, och Sverige är inte den 51:a delstaten – hur mycket vi än vill tro det ibland.
Vi är ett litet land. Det är genom vår union, det större EU-samarbetet, vi likt USA kan agera mot de globala nätjättarna. I en debattartikel i Aftonbladet utlovade L att kämpa för skrämregleringar även på EU-nivå.
Partier har lyckats komma in i EU-parlamentet på blott en stark fråga förut – ibland har det till och med varit rena enfrågepartier, till skillnad från Liberalerna, som fått ta plats i Bryssel. Kanske kan det raberbersvajiga partiet resa sig igen?