Precis som Sverige behöver föreningslivet återstartas

Det är ingen dagsfärsk företeelse att ungas föreningsidrottande minskar. Den nedåtgående trenden har pågått en längre tid. Här har länets föreningar en oerhört viktig roll att fylla.

I maj 2020 konstaterade Centrum för idrottsforskning att föreningsidrottandet bland barn och unga nått historiskt låga nivåer.

I maj 2020 konstaterade Centrum för idrottsforskning att föreningsidrottandet bland barn och unga nått historiskt låga nivåer.

Foto: Fredrik Sandberg/TT Nyhetsbyrån

Ledare2021-11-17 07:00
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Med statistikens hjälp går det att överblicka coronapandemins kortsiktiga konsekvenser.

Det som är svårare att greppa är vad som kommer att hända på medellång och på lång sikt. Och det oroar forskarna.

En studie från Malmö universitet visar till exempel att många unga hamnade framför skärmen när skolor stängde och idrotten lade ner.

Lite färsk deltagarstatistik från Riksidrottsförbundet (våren 2021 jämfört med våren 2019): Minus 16 procent för 7–12-åringar, minus 14 procent för 13–16-åringar, minus 21 procent för 17–20-åringar och minus 38 procent för 21–25-åringar.

Redan innan coronapandemin slog till var bristen på fysisk aktivitet ett samhällsproblem. Som förvärrades dramatiskt under pandemin och vars långsiktiga effekter hälso- och sjukvården kommer att få leva länge med.

Centrum för idrottsforskning slog i en rapport (maj 2020) fast att föreningsidrottandet bland barn och unga nått historiskt låga nivåer.

Men det är inte bara hjärtat som behöver motion. Även hjärnan behöver sitt. Vilket den rödgröna majoriteten i Region Västerbotten – och förmodligen också de flesta oppositionspartier – insett. Och satsar två miljoner kronor på barn- och ungdomsidrott och på kultur.

Precis som Sverige behöver föreningslivet återstartas. Frågan är bara hur. Två miljoner kronor kommer självklart väl till pass. Men enbart pengar får inte barn och unga att återvända till idrottsrörelsen, till kulturlivet.

Tappar föreningslivet en åldersgrupp under en längre period – för barn och unga är två år en väldigt lång period – är det svårt att veta vad som händer. Situationen är ny. Dysterkvistarna bland föreningarna befarar ett medlemstapp på 30 till 40 procent.

Det hade varit förödande. För föreningslivet, för folkhälsan.

Det är ingen dagsfärsk företeelse att ungas föreningsidrottande minskar. Den långsamt nedåtgående trenden har pågått en längre tid.

Här har länets många föreningar en oerhört viktig roll att fylla. De måste kunna erbjuda en verksamhet som får barn och unga att lockas till att åter bli en del av föreningslivet.

Misslyckas det finns det en betydande risk att de framtida sjukvårdskostnaderna rusar i höjden än mer än vad de skulle ha gjort med dyrare behandlingar och mediciner. Möjligheten att rädda fler.

Med det i åtanke är två miljoner till föreningslivet väl investerade pengar.

Nu hänger mycket på föreningarna om de unga kommer att återvända eller inte.