Den 14 december överlämnade utredningen om skydd, stöd och vård för personer som har utsatts för övergrepp vid produktion eller distribution av pornografi betänkandet ”Sexuellt utnyttjande i pornografiska syften – våldsutsatthet som behöver synliggöras” till regeringen.
Utredaren lyfter något alla borde vara medvetna om: att porr inte är så härligt, frigjort och frivilligt som det alltför ofta påstås. Få av dem som agerar i så kallade vuxenfilmer är starka Linda Skugge eller Puma Swede-typer som valt hur, när och på vilket sätt de vill delta. Tvärtom hänger pornografin nära samman med våld, exploatering och sexuellt utnyttjande, inte bara av (oftast) kvinnor utan även av barn. SR:s Kaliber visade häromåret i en granskning att många av de filmer som ligger ute på populära porrsajter innehåller övergrepp.
Inte sällan luras unga kvinnor in i pornografi av någon de har en relation med, litar på och är beroende av, känslomässigt såväl som ekonomiskt. Droger är vanligt förekommande liksom psykisk ohälsa och tidigare övergrepp. Det offren utsätts för upprepas och förvärras dessutom gång på gång vid varje tillfälle materialet sprids.
För att hjälpa de människor som riskerar att dras in i porrens destruktiva nät och beivra de allvarliga brott som begås under förevändning att det är frivillig pornografi, krävs både förebyggande arbete och tillgång till skydd och vård för de som utnyttjas. Inte sällan bär de som lyckas lämna porrvärlden på svåra trauman.
Ett av de förslag som utredningen kommer med, är att regeringen i de överenskommelser om psykisk hälsa som återkommande görs med Sveriges Kommuner och Regioner (SKR) bör avsätta 100 miljoner kronor årligen för att upptäcka barn och unga som utsätts för sexuella övergrepp. Den enskilt största riskfaktorn för att hamna i ett läge där man som vuxen blir sexuellt utnyttjad i pornografiska syften, är enligt forskningen att man utsatts för våldtäkt som barn.
Utredaren vill också att regeringen satsar på forskning inom området sexuell exploatering för att i framtiden kunna hjälpa de drabbade på ett så bra sätt som möjligt. Dessutom bör Socialstyrelsen ges i uppdrag att säkerställa att det finns ett nationellt kunskapsstöd.
I dag saknas detta och möjligheterna att upptäcka och hjälpa porrens offer ser väldigt olika ut i olika delar av landet. Även samarbetet med civilsamhället, där många viktiga insatser görs för att minska den sexuella exploateringen och hjälpa utsatta kvinnor, vacklar.
En viktig aspekt för att offren ska kunna lägga det de varit med om bakom sig, är också möjligheten att få bort övergreppsmaterial från nätet. I dag arbetar bland annat organisationen ECPAT Sverige med detta vilket är bra. I längden är det dock inte rimligt att sådan funktion ska vara beroende av privata gåvogivare. Staten borde därför gå in och upprätta en verksamhet med syfte att rensa bort de pornografiska bilder och filmer som tillkommit under tvång.
Det finns visserligen porr som är producerad utan att det ligger tvång eller övergrepp bakom. Att uppmärksamma porrens många offer handlar inte om moralism. Däremot måste såväl lagstiftare som de som konsumerar pornografi i högre grad bli medvetna om och agera utifrån verkligheten, så bedrövlig som den faktiskt är.