Efter solsken kommer regn, efter regn tittar solen fram igen …

En meteorologisk metafor får beskriva hur tongångarna gick när kommunfullmäktige på tisdagen (3/5 2022) debatterade årsredovisningen för Skellefteå kommun, för nämnderna och för det kommunala ”paraplybolaget” Skellefteå Stadshus AB.

Kommunalrådet Lorents Burman (S) med partikamrater stod för ”solskenet”, medan den borgerliga oppositionen, med i varierande omfattning benäget bistånd från Miljöpartiet och Sverigedemokraterna, stod för ”regnet”.

Man skulle också kunna ta till Thore Skogmans gamla slagdänga ”Penninggaloppen”, att pengar är ett bekymmer för fattig och för rik.

Nu tillhör Skellefteå inte den förstnämnda skaran av kommuner. För det går bra för Skellefteå. Vilket kommunalrådet Burman konstaterade med emfas och stolthet. Ord som ”historiskt resultat” och ”rekordresultat” brukades frekvent.

Men så kastade han in en brasklapp eller två. Hänvisade till partikollegan Gunnar Sträng – finansminister 1955–1976, färgstark talare och kraftfull beslutsfattare – och hans mantra om ordning och redan i statens finanser.

Det måste det också vara i en kommuns, ordning och reda alltså, konstaterade kommunalrådet, och syftade naturligtvis på finanserna.

Ett valår som detta missade Lorents Burman inte chansen att låta solen stråla över Skellefteå: bostadsbyggandet slår nya rekord, befolkningen ökar, sysselsättningen är hög, arbetslösheten låg och det skapas nya jobb.

Men även om det är trevligt med solsken, såväl riktigt som imaginärt i en årsredovisning, kan solens strålar blända.

Det finns ett annat Skellefteå bortom alla ”plus på sista raden” i räkenskaperna, bortom alla positiva siffror och pilar som nu pekar i rätt riktning. Ett Skellefteå där alltför många elever lämnar skolan utan fullständiga betyg, ett Skellefteå med stora barngrupper i förskolan, ett Skellefteå där många tjejer känner sig otrygga på gator och torg, ett Skellefteå med bostadsbrist och eftersatt vägunderhåll, ett Skellefteå där kommunen är ”näst bäst” i Sverige på osund konkurrens, enligt Svenskt näringslivs kommunranking.

Det är precis som oppositionsrådet Andreas Löwenhöök konstaterade: Visst är det kul med Northvolt, visst är det kul med alla stora företagsetableringar, men vi får inte glömma bort de små och medelstora företagen. Vilket är lätt gjort.

Med andra ord: Det finns många potthål och andra hål att placera pengarna i.

Den borgerliga alliansen ville till exempel göra en resultatöverföring på 40 miljoner kronor – 30 miljoner till socialnämndens ansvarsområde och 10 miljoner till skolan – ett engångsbelopp för projekt kring arbetsmiljö och rekrytering.

Tyvärr blev förslaget nerröstat. Arbetsmiljön och rekryteringen är två av kommunens stora problem. Vilket inte minst ett antal artiklar i Norran och i annan lokal/regional media pekat på. Här finns ett betydande förbättringsområde.

Det är valår i år. Debatten om kommunens årsredovisningar förvandlades snabbt till en budgetdebatt, en förtida upptakt på valrörelsen, vilket kommunfullmäktiges ordförande Daniel Ådin (S) så generöst tillät.

Att vi går mot val har ingen som tog sig tid att lyssna på debatten kunnat undgå att notera. Konfrontationsretoriken firade triumfer.

Två av debattens klokaste inlägg kom från centerpartisten Håkan Andersson och miljöpartisten Hans Brettschneider.

Hans Brettschneider efterlyste ett politiskt ledarskap över alla gränser. I stil med vad Norrans ledarsida förespråkar. Det är någonting för den kommande fullmäktigemajoriteten att fundera över. Inte minst i tider som dessa när problemen blir allt tydligare i tillväxtens fotspår.

Över hela Sverige finns mer eller mindre märkliga – för några mandatperioder sedan otänkbara – koalitioner som styr. Så varför inte?

Håkan Andersson var inne på samma linje, fast ur ett lite annat perspektiv: ”Vi har en soliditet på 62 procent. Frågan är vad vi ska göra med pengarna, var de gör mest nytta”, och så efterlyste han modiga beslut av modiga politiker – utan att i detalj specificera inriktning.

Jo, det går bra för Skellefteå. Om det råder det ingen som helst tvekan. Vilket kommunalrådet Lorents Burman var noga med att påpeka.

Jo, mycket är bra, men det finns också sådant som kan bli bättre, vilket oppositionen var noga med att påpeka.

Socialdemokraterna slår sig själva för bröstet. Vill gärna ta åt sig hela äran av Skellefteås fantastiska utveckling.

Det må de göra. Samtidigt som frågan om hur det sett ut med ett borgerligt styre infinner sig.

Det vet vi inte. För de har aldrig fått den chansen. Det borde snart vara dags.