Det är goda tider för kommuner och regioner.
Förra året redovisade de ett överskott – eller verksamhetsresultat som det egentligen heter – på drygt 50 miljarder kronor.
Statistikmyndigheten SCB konstaterar: ”Den kraftiga ökningen för verksamhetsresultatet förklaras av tillskottet från de generella statsbidrag som betalats ut på grund av coronapandemin.”
De ekonomiskt sett goda tiderna för kommuner och regioner handlar alltså inte om ökade skatteintäkter eller om framgångsrika besparingsprogram. Det handlar om att staten har varit osedvanligt generös.
Vill man hårdra det kan man säga att staten ”gett bort” för mycket pengar.
Eller som Annika Wallenskog, chefsekonom på Sveriges kommuner och regioner säger: ”Staten överkompenserade regionerna med mer än intäktstappet inom sjukvården.” (Svenska Dagbladet 30/3 2021)
En ytterst ovanlig kommentar från en organisation som allt som oftast brukar be staten om mer pengar.
Det finns siffror och statistik i överflöd när det gäller kommunernas och regionernas räkenskaper. Här är några. Kommunernas verksamhetsresultat landade på 30 miljarder kronor, en förbättring med 22,9 miljarder jämfört med 2019. Verksamhetens resultat för regionerna uppgick till 21,5 miljarder kronor, en förbättring med 16,2.
När kommunfullmäktige i Skellefteå digitalt diskuterade ”Budget och plan 2021–2025” pekade delårsrapporten mot ett överskott på 190 miljoner kronor för 2020. Det motsvarar ett resultat på nästan fyra procent av skatteintäkter och generella statsbidrag. Det budgeterade överskottet var 1,5 procent.
För en kommun som Skellefteå, som behöver göra gigantiska investeringar i infrastruktur, i skola och omsorg, i bostäder, kontor och industrilokaler, i allehanda kommunal service, är det bara att tacka och ta emot.
För andra inte fullt så lyckligt lottade kommunal- och regionråd uppstår ett pedagogiskt problem. För även om bankkontona fylls på finns välfärdens grundläggande problem kvar: utgifterna ökar samtidigt som skatteintäkterna minskar. Färre ska försörja fler.
Ekvationen är enkel: Mer pengar in (= skatte- och avgiftshöjningar) eller mindre pengar ut (= effektiviseringar och rationaliseringar).
För den som tror att staten kommer att vara lika frikostig med bidrag när pandemin blåst över tror fel.
Då är det statens tömda lador som behöver påfyllning.
Många är de kommun- och regionpolitiker som måste kunna förklara hur det kan vara att det behöver sparas på vård, skola och omsorg och annan offentlig service trots att tiderna är goda, trots mer pengar på banken.
Merparten av de kommuner och regioner som pausat sparprogrammen kommer att fortsätta med dem när coronapandemin blåst över.
Och det är viktigt att kommun- och regionpolitikerna klarar av den situationen. Om de inte gör det är risken stor att populistiska politiker plockar billiga poäng. Politiker och partier som förespråkar enkla, kortsiktiga lösningar framför att ta långsiktigt ansvar.
John Hassler är professor i nationalekonomi. När SVT Stockholm frågade honom vad regionen ska göra med överskottet blev svaret: ”Vårdskulden ska man försöka beta av så fort som möjligt men att kraftigt öka antalet anställda i regionen för att sedan säga upp dem igen om några år är ingen bra idé.” (SVT Stockholm 15/3 2021)
Nu gällde det Region Stockholm. Men hans avar är applicerbart på de flesta av Sveriges kommuner och regioner. När festen är slut smakar medicinen bittrare än vanligt.